Vi har kyrkoårets två sista veckor framför oss och därmed är temat givet: väntan på Jesu återkomst på den sista dagen och sedan domen. Söndagen före domsöndagen har som huvudtema de tio jungfrurna som väntar på brudgummens ankomst (Matt 25). I evangelietexten för årgång 2, som gäller ännu två söndagar, beskriver Jesus sin ankomst med två bilder.

I den ena bilden berättar han om tjänare som vid en sen tidpunkt väntar att deras herre ska komma hem från bröllopsfesten och till sin förvåning får lägga sig till bords, medan han själv betjänar dem. Jesus ger oss en härlig framställning om hur den himmelska bröllopsmåltiden går till: det är han själv som ser till att vi får komma dit och han gör allt i ordning för oss. Vi får komma in i den stora vilan. Den andra bilden handlar om en tjuv, som kommer oväntat. Husägaren skulle inte tillåta att någon bryter sig in i hans hus om han visste vilken stund tjuven kommer.

Med det här vill Jesus lära oss att hans ankomst ska vara oväntad. Också liknelsen om de tio jungfrurna lär att han dröjer. Många ska somna. Jesus understryker: Saliga är de han finner vakna, även om han skulle komma mitt i natten eller på småtimmarna. Det är de tjänare som väntar på sin herre och inte har somnat som han ska betjäna.

I världens mörker och natt löper vi alla en stor fara att somna. Jesus säger inte att vi inte får sova på nätterna. Det gäller en andlig sömn. Ofta understryker både Jesus och apostlarna att han kommer oväntat och att vi ska hålla oss nyktra och vaka så att vi är beredda när som helst. Det är livsfarligt att överge gemenskapen med Jesus och lämna spelrum åt världens makter, som styrs av vår fiende.

Många har försökt räkna ut tidpunkten när Jesus ska komma. Det är omöjligt, säger Jesus med klara ord (allra tydligast i Matt 24:36). Också i dag finns det försök att beräkna tidpunkten för Jesu återkomst. Men det är en förvillelse som vi noga ska akta oss för. (En beskrivning av ett sådant försök och varning för detta kan läsas här.)

Jesus, kom och lär mig vaka,
giv din bild inom mig liv.
Lär mig lida och försaka
och mitt ljus i natten bliv.
Dröj ej länge, gör mig värdig
att dig följa, när du vill,
för att alltid vara när dig
och dig evigt höra till.

(A Takolander, psb 571:3)