Fruktar du ännu för döden och domen,
då må du tänka på Frälsarens död!
Ty för att vi skall ha frid är han kommen,
korsfäst och dödad i yttersta nöd.
Är det vår tröst att han oss löst,
blir domsbasunen en glädjefull röst.

(Magnus Malmstedt, Sionsharpan 486)

För många är domsöndagen en allvarsam dag, kanske rentav fruktad. Ändå är den en härlig dag för dem som Frälsaren kallar till sig. Han säger ju: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. Kan du tänka dig ljuvligare ord i dina öron? Då är allt lidande, alla sjukdomar, all förföljelse borta. Då öppnar sig den härlighet som vi inte ens kan föreställa oss.

Men vilka kallar han? Vilka gäller denna härliga inbjudan?

Vad säger Lilla Bibeln (Joh 3:16)? Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Smaka på det: var och en, med hänvisning till världen. Är du inte med där?

Visst är domsöndagen allvarlig. Vi ser ju så många omkring oss, kanske också i vårt eget hus, som inte bryr sig om Frälsaren. För dem ska ljuda fasansfulla ord: Gå bort till den eviga elden. I kontrast till de ljuvliga orden ska de ljuda som varningsord redan i domsöndagens gudstjänster, där man tar Guds ord på allvar. Därför är det dyrbart och viktigt att få fira domsöndag i nådens tid, för ännu ljuder Ordet om Frälsarens död i vårt ställe.

Gör, Herre Jesus, den sanningen viktig
för våra hjärtan att du är vårt allt,
att du vår sak för vår räkning gjort riktig,
då alla människors synd du betalt!
Hjälp att vi må lita därpå
och för din tron med frimodighet stå!