Lutherrosen har ända sedan reformationstiden
varit en symbol för den evangelisk-lutherska bekännelsen
och är inte S:t Johannesförsamlingens egen logo. Den designades
av Martin Luther själv, som i ett brev till Lasarus Spengler
skrev:
Först skall det vara ett svart kors på ett hjärta,
som har sin naturliga färg, för att de måtte erinra
mig, att tron på den korsfäste frälsar oss. Ty om
man av hjärtat tror, blir man rättfärdig.
Såsom nu korset är svart, så plågar det och
skall även göra ont, men det lämnar hjärtat i
sin naturliga färg och fördärvar icke naturen, d.v.s.
dödar icke utan gör snarare levande. Ty den rättfärdige
skall leva av tron, men i tron är jag korsfäst.
Men hjärtat skall sitta mitt i en vit ros för att beteckna
att tron skänker glädje, tröst och frid, men icke
frid och glädje, sådan som världen giver, och därför
skall rosen vara vit och icke röd; ty den vita färgen är
andarnas och änglarnas färg. Rosen står på ett
himmelsfärgat fält, ty denna fröjd i anden och i tron är
begynnelsen till den himmelska glädjen; den är redan inbegripen
däruti och omfattad genom hoppet; ehuru ännu icke uppenbar.
Och på fältet en gyllene ring till tecken att saligheten
i himmelen varar evinnerligen och har intet slut och är kostligare än
all fröjd och allt gods, såsom guldet är den högsta, ädlaste
och kostligaste metall. Må vår Herre Kristus vara med
er ande för evigt.
