En extraordinär händelse kräver vittnen för att bli trodd. Att Mose och Elia visar sig tillsammans med en förhärligad Kristus är minsann något extraordinärt. Men det finns trovärdiga vittnen som har berättat om det. Petrus skriver i 2 Pet 1:16, 18: Vi var ögonvittnen till hans majestät. Den rösten hörde vi själva.
Petrus, Jakob och Johannes såg det med sina ögon. De hörde rösten som vittnade vem Jesus var (Matt 17:5: Han är min älskade Son, i honom har jag min glädje. Lyssna till honom!
Därför kan Petrus intyga, att det som han beskriver i sitt brev inte var några utstuderade myter. Otrons människor har alltid försökt bortförklara övernaturliga händelser som produkter av människors fantasi. Och visst finns det sådant som inte är värt att tro på, utan som ska bekämpas som försåtligt bedrägeri. Antikrist ska komma med lögnens tecken och under och med ondskans alla konster för att bedra och leda människor vilse (2 Tess 2:9f). Men denna händelse på det heliga berget är fast omvittnad. Den har ägt rum vid en bestämd tid och på en bestämd plats, och den ger oss visshet om att Jesus från Nasaret, som inför åsyna vittnen har gått omkring på jorden, är Kristus, Messias.
Det måste ha varit en enastående upplevelse för Mose och Elia. Mose hade sett Honom i fjärran. Han hade förmanat sitt folk att lyssna till Profeten som skulle komma (5 Mos 18:15). Elia var en stor profet som kämpade mot villfarelse och lögn. Även om vi inte har någon bok i Bibeln som är skriven av honom ansågs han som en särskilt stor profet, i vars anda Johannes Döparen uppträdde som Jesu förelöpare och vittne.
Vi står alltså nu inför en stor högtidsdag: Kristi förklarings dag. Att Kristus förklaras betyder inte det som vårt moderna ord ”förklara” avser. Det är en gammal betydelse som kommer från ordet ”klar”, och anspelar på den härlighet som strålade kring Jesus där på berget (troligen Hermon). Markus skriver att hans kläder var skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder (Mark 9:3). Enligt traditionen fungerade Markus som Petrus tolk, och dessa ord är därför Petrus eget vittnesbörd. Och för att ytterligare bestyrka trovärdigheten i sitt vittnesbörd försäkrar han att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud (2 Pet 2:21). Därför ska vi hörsamma rösten från himlen och lyssna till det levande Ordet, Jesus Kristus.
Det var om den uppståndne Krist
de vittnade till först och sist,
om nåden som i honom här
åt hela världen vunnen är.
Gud, lär oss lyssna och förstå
och öppna våra hjärtan så,
att Ordets helga rikedom
ej blir för oss till straff och dom.
(O Petri)
Bön: Käre Jesus! Lär mig att med glädje lyssna till dina vittnen i Skriftens ord. Prisat vare ditt namn. Amen.
