Herrens vägar är annorlunda än människors. Vi vill synas och höras, ”bli sedda”, som det heter. Ingen som strävar efter politiskt inflytande kan låta bli att använda sig av sociala medier eller annonsering med foto och slagord för att ge personen synlighet och förtroende.
Så gör inte Herren, vår Gud. När profeten Samuel fick i uppdrag att smörja en ny kung i stället för Saul som hade förkastats på grund av sin olydnad (1 Sam 16), trodde han att det var den som såg bäst ut av Ishais söner som var den utvalde. Men ingen av de sju söner som trädde fram var den utvalde. Det fanns en kvar, men om honom sade fadern urskuldande: ”Men han vaktar fåren.” Det var en simpel uppgift. Skulle väl en fåraherde bli kung? Det var också herdar som Gud utvalde att bli de första vittnena till den stora nyheten att Gud blev människa i ett stall i Betlehem, Davids stad.
Profeten Hesekiel uttrycker Guds paradoxala handlande med en liknelse om den späda kvisten från den stolta cederns topp och förklarar (Hes 17:24): Jag, HERREN, har böjt ner det höga trädet och upphöjt det låga trädet, och låtit det friska trädet torka och det torra trädet grönska. Jag, HERREN, har talat och ska göra det.
Med liknelsen om farisén och tullindrivaren i templet (Luk 18) uttrycker Jesus samma sanning: Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd. Farisén såg på sig själv och sina meriter. Tullindrivaren hade kanske också sina meriter, men han berömde sig inte av dem. Tvärtom, när han stod inför Guds ansikte skämdes han. Han såg sin synd i Guds lags spegel och bad om förlåtelse. Han gick hem rättfärdig, säger Jesus.
Aposteln Paulus förkastar skarpt all berömmelse som människor hävdar. Det som människor berömmer sig av är rakt tvärtom en fördömelse inför Gud. Därför är det så uppenbart att dagens modeord Pride (som är det engelska ordet för beröm) uttrycker avfall från Gud. Det är Guds förunderliga strategi att han vill upphöja det låga. Det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud. Den som berömmer sig ska berömma sig av Herren (1 Kor 1:27–29, 31).
Må jag då, o Jesus, leva
endast av och genom dig,
alltid ledas av din Ande,
vandra på din viljas stig!
Må jag såsom helt förlorad,
svag och hjälplös uti mig
vara helt benådad, salig,
helt rättfärdig uti dig!
(L Sandell)
Bön: Käre himmelske Far! Lär mig sann ödmjukhet, så att jag inte har för höga tankar om mig själv, men kan glädja mig åt att få vara ditt barn av nåd för Jesu skull. Amen.
