Ett av de mest missförstådda Pauluscitaten är Bokstaven dödar, men Anden ger liv (2 Kor 3:6). Man har här sett en motsättning mellan den ”döda” bokstavstron och rättigheten att tolka det skrivna ordet fritt, antingen som man själv önskar och känner eller enligt det synsätt som för tillfället råder inom den akademiska forskningen. Sammanhanget visar dock en annan förståelse.
Denna ”bokstav” beskriver Paulus också som dödens tjänst och fördömelsens tjänst. Och den är inristad med bokstäver på stenar. Det handlar alltså om lagens tavlor, där Gud skrev de tio budorden med sitt finger (2 Mos 31:18; 34:1). Guds lag dödar våra förhoppningar att kunna nå himlens salighet, eftersom den visar oss att vi inte håller måttet inför Gud. Den dömer oss till helvetet. Likväl är lagen nödvändig, för utan den skulle vi inte se vår situation, och att vi behöver en Frälsare som uppfyllt alla lagens stränga bud.
Gud använder sig av två ämbeten för att föra oss på rätt väg: fördömelsens ämbete, som kallas ”bokstaven” och som dödar våra förhoppningar om att bli saliga, och Andens ämbete som visar oss vad Jesus Kristus har gjort för oss. Vi brukar tala om lag och evangelium. Dessa två representerar också två förbund. Det gamla förbundet är oförmöget att ge liv, för ingen kan svara mot det som lagen kräver. Andens förbund är det nya förbundet, som upprättades genom Jesu fullkomliga offer i alla människors ställe. Det gamla förbundet kallas fördömelsens tjänst, medan det nya också kallas rättfärdighetens tjänst.
Det är alltså ett svårt missförstånd att säga att en bekännelse till Guds ofelbara ord är en ”död bokstavstro”. Vi bekänner oss till allt Guds ord, både till lagens ord, som dödar och fördömer våra egna försök att bli rättfärdiga inför Gud, och till evangeliet som talar om Guds verk för oss: som Skapare, Frälsare och Heliggörare. När Anden får använda detta ord blir det levande. Han föder den i sig själv döda människan på nytt och ger henne insikter som hon inte har kunnat tänka ut själv. Anden väcker genom Ordet liv som varar i evighet.
Vi har fått i uppgift att föra detta levande Ord till våra medmänniskor, som i dessa tider upplever dödens verklighet. Vi är inte utlämnade åt dödens ämbete och till fördömelse. Anden kallar oss till liv, genom att visa på det fasta Ordet om Kristus. Vi är alla kallade till denna Andens tjänst genom vittnesbördet om detta Ord bland människor som finns i vår närhet, och också att i förbön och offer stöda dem som kallats till det särskilda ämbetet i Andens tjänst, att på församlingens vägnar undervisa och förkunna detta Ord.
Så hjälp mig höra och i hjärtat gömma
ditt ord, o Jesus, som du givit mig!
Låt det få trösta men ock tukta, döma,
låt det mig lyckligt leda hem till dig!
(K F Karlsson)
Bön: Käre Jesus! Hjälp mig att ta vara på ditt Ord så att jag inte går vilse på vägen. Hjälp mig också att använda mina ord så att de får bli till välsignelse för mina medmänniskor. Amen.
