Året 2025 är ett dubbelt jubileumsår. Dels firas 1700-årsminnet av det första världsvida kyrkomötet i Nicaea år 325, när den nicaenska trosbekännelsen formulerades mot den arianska villfarelsen: att Jesus Kristus inte skulle vara sann Gud. Det var ett rättsinnigt kyrkomöte där man bekämpade splittring genom att söka sanningen på Bibelns grund. Det andra jubileet ägde rum för 100 år sedan i Stockholm under ledning av ärkebiskop Nathan Söderblom. Detta kyrkomöte har med rätta kritiserats för att kompromissa med Bibelns sanning. (Läs den utmärkta småskriften av Lars Borgström om dessa möten!)
När vi i dag talar om den ekumeniska rörelsen måste vi med sorg konstatera att den präglas av samma svaghet: man söker en konstgjord enhet som inte är grundad på Skriftens lära. En sann ekumenik söker efter enhet i sanningen. Om det ber Jesus i sin översteprästerliga förbön för sina lärjungar, och för oss: Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. … Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning(Joh 17:11, 17). Jesus befaller oss inte att skapaenhet, utan han ber att den enhet som finns ska bevaras.
På samma sätt förmanar aposteln Paulus oss att bevara Andens enhet genom fridens band (Ef 4:3). Han skriver att denna enhet grundar sig på en Herre, en tro och ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla (v 5–6). Denna enhet bygger alltså på en mycket säkrare grund än vad några kyrkoledare kan åstadkomma genom att samlas och underteckna dokument. Om denna grund inte finns är det fåfängt att sträva efter enhet.
Om en kyrka överger Ordet som auktoritet slås denna grund sönder. Vad är då det rätta sättet att sträva efter enhet? För vi har ju kvar denna förmaning att bevara enheten. Enheten finns redan bland dem som bekänner sig till dessa sanningar som Bibeln slår fast, och vi är förpliktade att bevara den och att bekämpa söndringar som uppkommer på grund av vårt köttsliga sinne och falska läror som strider mot Bibelns sanning. Paulus skriver till de heliga i Korint (1 Kor 1:10): I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att ni alla ska vara eniga i det ni säger och inte låta splittring finnas bland er, utan stå enade i samma sinne och samma mening.
Denna kamp mot söndringar sker dels genom att bekämpa villfarelser och dels genom att i kärlek ha överseende med svagheter som alltid finns i vårt kött, och som djävulen utnyttjar genom att blåsa upp motsättningar. Jesus säger: Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord (Joh 14:23–24).
Fridens furste, låt du friden
sänka sig ibland oss ned.
Kärleksrike, stärk för striden
dina kämpars trötta led.
Sannings konung, o förklara
oss ditt väsen, att vi må
ett uti den sanning vara
som vi genom dig kan nå.
(N L von Zinzendorf, O Mannström)
Bön: Käre himmelske Far! Tack för att du har kallat mig till gemenskap med dig och med andra som har blivit döpta till och tror på din Son Jesus Kristus, för din kärleks skull. Hjälp mig att bevara enheten så långt det beror på mig. I Jesu namn. Amen.
