Tänk dig att du är så hungrig att du håller på att dö. Ingen hjälp finns. Så kommer någon, och du börjar hoppas: kanske jag äntligen får något att äta! Men den som kommer har ingen mat att ge. Han säger bara att han har något som är viktigare än mat. Vilket hån! Det är ju mat du behöver. Vad finns det som är viktigare än mat när man håller på att svälta ihjäl?
En gång satt Jesus vid en brunn utanför Sykar i Samarien. Han var trött av en lång vandring. Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. En kvinna kom ut till brunnen och Jesus samtalade med henne. När lärjungarna kom tillbaka med mat svarade Jesus med att tala om sådan mat som de inte kände till. ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk” (Joh 4:34).
Jesus hade undervisat kvinnan vem han var: ”Det Är Jag”, alltså Messias, den Smorde. Gud själv, som hade kommit som människa, satt nu där framför kvinnan och undervisade henne om det levande vattnet som hon längtade efter. Ordet om frälsningen var viktigare än den jordiska maten. Den personliga undervisning som kvinnan fick gav upphov till en väckelse i Sykar.
Vi står inför söndagen sexagesima, den andra söndagen före fastetiden, som behandlar sådden av Guds Ord. Jesus gav sina lärjungar i uppgift att så ut denna dyrbara säd för att ge himmelsk mat åt oroliga och ångestfyllda själar, evangelium om syndernas förlåtelse i Jesu namn. Den maten är dyrbarare än den jordiska maten.
Vi har rik tillgång till denna mat. Ändå är vi så förvända att vi så lätt glömmer att äta den. Experter ger råd om vår kost, och dessa råd kan variera allt eftersom forskningen kommer fram med nya rön. Vi får veta hur vi ska ställa ihop en bra frukost, och vi får påminnelser om att äta mellanmål så att vi orkar med arbetet. Men hur ser vi till att få vår andliga näring? Har vi regelbundna måltider varje dag, så att vi får kraft att stå emot frestelser och prövningar som möter oss? Ger vi oss tid att besöka den stora festmåltiden som vi bjuds till varje söndag?
Vår kropp är försedd med en mekanism som påminner om att vi behöver äta: vi blir hungriga. Vår ande, som är född ovanifrån för att leva i Guds gemenskap och med näring från hans ord, riskerar att mista hungerkänslan om den blir utan näring. Det är lätt att vänja sig av med hungern efter Ordet. Men det är farligare än att vara utan den kroppsliga maten. Därför påminner Jesus, när djävulen frestar honom att göra stenar till bröd för att mätta hans hunger: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun” (Matt 4:4).
Det kära ord, det enkla ord,
hur kan vi det förgäta?
Var finns en visdom på vår jord
som sig därmed kan mäta?
Var ger oss världen sådan grund,
där vi vårt liv kan bygga,
som ordet ur Guds egen mun,
det eviga och trygga?
(J L Runeberg)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du har gett oss det levandet vattnet och det levande Ordet. Låt mig inte glömma att sätta mig ner vid din måltid varje dag, och att få del av din himmelska mat i söndagens gudstjänst. Amen.
