I Efesierbrevets andra kapitel använder aposteln Paulus ett märkligt uttryck. Han skriver att Jesus har skapat frid mellan två fiender och så dödat fiendskapen. Vilka fiender?
Skiljemuren i templet, som hedningarna inte fick stiga över, är ett vittnesbörd om att judar och hedningar hade radikalt olika förhållande till Gud. Judarna var Guds folk, de hade rätt att ”komma nära” honom, men hedningarna var utestängda. Denna fiendskap skulle leda till svåra förföljelser mot de första kristna.
Passionssöndagen, den femte söndagen i fastan, trappar upp motsättningarna mellan Jesus och judarnas ledare. Det råder fiendskap mellan dem. Det beror inte på att Jesus inte vill ha med dem att göra. Han intygar, att han har velat samla dem som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. ”Men ni ville inte” (Matt 23:37).
Snart är tiden inne när fiendskapen leder till mord. Den gamle ormen är verksam för att motarbeta Guds frälsningsplan. Den evige måste bort, som översteprästen Kaifas såg i profetisk ingivelse: ”Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?” (Joh 11:59). Men fiendskapen, som tillspetsas i Jesu död, övergår i frid. På pingstdagen kunde Petrus rikta sig till Jesu mördare: ”Denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias” (Apg 2:36). Och så kunde han inbjuda också mördarna att omvända sig och ansluta sig till ”en hjord och en herde”.
Så fick också den gamla fiendskapen mellan judar och hedningar bytas i vänskap: ”Här är inte jude eller grek … Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:28). Snart skulle skiljemuren i templet rivas ner, tillsammans med allt det andra som påminde om åtskillnaden mellan judar och hedningar. 40 år efter att man hade trott sig eliminera den som vållade ofrid fanns templet och offertjänsten inte mer, det som var judarnas stolthet och särmärke. Nu får alla, också vi i den yttersta Norden, komma nära genom Jesu försoning.
Den 25 mars firas av gammalt som Jungfru Marie bebådelsedag, ”vårfrudagen”. I många kyrkor firas dagen redan den kommande söndagen. Den dagen firas som den högtidsdag när Gud blev människa, inkarnationens under. Då inleddes förverkligandet av Guds frälsningsplan från begynnelsen: att återställa den relation mellan Gud och människa som gått förlorad i syndafallet och som är grunden för endräkten mellan trossyskon över hela jorden, oberoende av ras, kön och språk. Den här högtiden påminner oss också om att fienden fortfarande kämpar för att ta bort grunden för vår frid med Gud. Läran om jungfrufödelsen ansätts hårt av förnuftets angrepp. Men Ordet står fast: ”Ingenting är omöjligt för Gud.”
Som människa han sändes
till oss i nådens tid.
Av jungfru ren på jorden
han föddes till vår frid.
Han dödens makt har krossat
och syndens boja lossat
och öppnat himlens port.
(E Kreuziger, O Petri)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du kom till vår fientliga jord och vann seger över djävulen och hans jordiska redskap. Hjälp mig att alltid hålla mig nära dig och ditt Ord. Amen.
