På palmsöndagen, söndagen som inleder den allvarstyngda stilla veckan, blir Jesus hyllad av folkmassorna när han kommer ridande på en åsna. Samma händelse har vi uppmärksammat på första söndagen i advent, när vi firar hans kungliga ankomst till det nya kyrkoåret. Men nu finns en underton av tragedi. Snart ska man ropa något annat än Hosianna. Uppviglade av judarnas ledare ska han om några dagar utlämnas att korsfästas.
Dagen innan ärades Jesus på ett annat sätt. Maria, känd från syskonen i Betania som var så kära för Jesus, offrade dyrbar smörjelse till ett värde av en årslön för att enligt Jesu egna ord förbereda hans begravning (Joh 12). Vilket slöseri, tyckte Judas, som älskade pengar och umgicks med tankar på att skaffa sig en inkomst genom att förråda Jesus åt hans fiender. Judas tyckte det var ett dåligt sätt att ära Jesus på detta sätt.
Hur ärar vi Jesus?
Vi har inte möjlighet att smörja Jesu fötter med nardusolja. Men Martin Luther ger oss ett tips i sin Lilla katekes. I förklaringen till första bönen, ”Låt ditt namn bli helgat”, skriver han hur vi kan helga Guds namn: ”Guds namn hålls heligt när hans ord lärs rent och klart, och när vi som Guds barn lever efter det. Hjälp oss med det, käre himmelske Fader! Men den som lär eller lever i strid mot Guds ord vanärar Guds namn ibland oss. Bevara oss för det, himmelske Fader!”
Det första sättet att ära Jesus är att hålla hans Ord för sant och bekänna det. Så gjorde inte de rådsherrar som i hemlighet trodde på Jesus: ”Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade människors ära mer än äran från Gud” (Joh 12:42f). Annorlunda gjorde apostlarna som förbjöds att undervisa i Jesu namn. De vittnade: ”Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört” (Apg 4:19f).
Det andra sättet är att leva så som Gud har sagt att han vill att vi ska leva. Det finns många sätt att vanära vår Frälsare, till exempel i våra ord. Aposteln Paulus visar i Första Korintierbrevet på en i dagens värld mycket svår frestelse: att missbruka sin kropp till sexuell omoral. Han förmanar (1 Kor 6:19f): ”Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!”
Låt oss under de kommande dagarna, då vi följer Jesus på hans lidandes väg, ha honom för våra ögon, och fortsätta med det när vi följer den uppståndne.
Så skall korset bli min ära
och ditt blod min högsta skatt;
ja, jag har mig föresatt
att din smälek tåligt bära,
hellre lida hån, förakt
än ha lust till världens prakt.
(H Spegel)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du älskat oss så att du uthärdade den tunga vägen till korset! Hjälp mig att ära dig med mina ord och mitt liv. Amen.
