Har du någon gång befunnit dig invid det kungliga slottet i Stockholm när vaktavlösning ägt rum? Det är en högtidlig procedur där de vakthavande soldaterna byts ut en efter en och vaktuppdraget överlämnas enligt en exakt militärisk ordning.
Just den här tiden på kyrkoåret firar vi en särskild vaktavlösning. Jesus hade sagt till sina lärjungar: ”Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er” (Joh 16:7).
Kristi himmelsfärds dag är en stor högtidsdag. Jesus har nu fullgjort allt som han kom för att göra. På korset hade han sagt: ”Det är fullbordat.” Han stod upp ur sin grav till glädje för lärjungarna och ägnade dem sedan fyrtio dagar när han i en fortsättningsskola lät dem se honom och talade med dem om Guds rike. Under tio dagar väntade lärjungarna på det nya som skulle revolutionera deras liv: Hjälparens ankomst. Det var dags för vaktavlösning.
Jesus har återgått till det uppdrag som varit hans från tidernas början: han sitter på Faderns högra sida. Det är ett uttryck som beskriver hur han utövar den allmakt som har getts åt honom, men som oftast varit dold under de drygt 30 år då han ”tog en tjänares gestalt och blev människan lik” (Fil 2:7). Endast vid enstaka tillfällen visade han sin gudomliga makt, som han dock alltid ägde. När han for till himlen sattes punkt för denna viktiga parentes. Men han har inte övergett oss. Gud ska komma till oss i den helige Andes person, och vi väntar nu hans ankomst.
Söndagen före pingst, i ordningen den sjätte söndagen efter påsk, är en dag i stilla förväntan. Ännu har inte eldstungorna fallit. Vi lever mellan två tidsåldrar: vi blickar bakåt och gläds över att frälsningen har kommit och att Jesus är klar med sitt verk, och vi blickar framåt mot att bli rustade att leva som hans vittnen och att gå ut med detta budskap till världen. Just nu står vi inför övergången från Herrens halvår – med blicken på Guds stora gärningar – och Kyrkans halvår – i Andens skola för livet som kristna. Nu kallas vi att rycka in i tjänsten att vittna om den uppståndne Frälsaren, vår himlafarne Kung.
Sin Fader har han blivit lik. Halleluja, halleluja.
Han konung är i himmelrik. Halleluja, halleluja.
Då böjer vi i ödmjukhet, halleluja, halleluja,
oss för hans makt och härlighet. Halleluja, halleluja.
(Latinsk 1500-talet)
Bön: Käre Frälsare, lär mig att med skapelsen som föds på nytt prisa dig för din allmakt, och för att du gett mig rum i den eviga härligheten hos dig. Kom och var hos mig med din allmakts hand också när dagarna är mörka, så som du har lovat. Amen.
