Tänk dig att du som statsanställd i ledande ställning sitter vid ditt skrivbord och tar emot en besökare. Det första han säger är: ”Följ mig!” Och han säger det inte för att presentera dig för någon i hans följe, utan han menar faktiskt att du ska bryta upp och lämna ditt jobb.
Så var det för tullindrivaren Levi när Jesus kom förbi hans tjänsteplats. Vad han tänkte vet vi inte. Men vi vet vad Lukas berättar (Luk 5:28): ”Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.” Det samma berättar också Matteus (9:9). Matteus var i själva verket samma person som Levi. Inte heller här får vi veta något om vad han tänkte. Men vi får veta att när samme Levi/Matteus sedan ordnade en stor fest för Jesus, och många andra tullindrivare var där, så kritiserades Jesus av fariséerna som tyckte att det var synnerligen opassande att han umgicks med sådana, och dessutom med andra som kallades syndare. Jesus gav svar på tal: ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” Levi lämnade sin jordiska kallelse, men han vann frälsning.
När Jesus i dag säger: ”Följ mig!”, gör han det med samma syfte: att kalla syndare till omvändelse. Levi hade en egenskap som gjorde honom värdig att ta emot Jesu kallelse: han var en syndare som behövde en Frälsare. Så var det också med Simon Petrus och fiskarbröderna Jakob och Johannes, Sebedeus söner. När Jesus kallade dem att bli människofiskare hade de sett skillnaden mellan sin fruktlösa verksamhet och makten i Jesu ord. De hade sett sin egen ovärdighet och kunde skönja välsignelsen i att gå tillsammans med Jesus. Du och jag har samma ställning: vi är syndare som kallas till omvändelse.
Jesus understryker senare vikten av att beräkna kostnaden när man tar ställning till ett viktigt projekt (Luk 14:25ff). I det sammanhanget talar han om att bära sitt kors, och om att avstå från allt eget för att kunna vara Jesu lärjunge. Det är radikala krav. Ingen människa ska få stå oss närmare än Jesus. Inga materiella saker ska hindra oss att vara hans lärjungar. Sådana ord kan verka avskräckande, precis som när Jesus sade till den rike mannen att sälja allt han ägde och ge bort det, innan han kunde komma och följa Jesus. Vem kan då bli frälst?, undrade lärjungarna. Men de fick då veta, att det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud. Lagens väg till salighet – den som förtröstar på våra beräkningar – är stängd. Den väg Jesus kallar oss att gå är evangeliets väg – allt av nåd.
Kraften till omvändelse att följa Jesus kommer inte av beräkningar av lönsamhet. Den kommer av att lyssna till Jesu ord. Det som han i sin kärlek gjort för oss visar att det inte finns något riktigt alternativ. För det som finns utanför Jesus är synd, död och evigt helvete. Med honom finns den eviga saligheten, som en gång för hans skull ska bli vår, efter en tid av kors och lidande. Till den saligheten inbjuder hans kraftfulla ord: Följ mig!
Följ mig, så ljuder Mästarens stämma så blid,
hör han dig bjuder lycka och glädje och frid.
Låt honom taga hela din levnad om hand,
han skall ledsaga dig till sitt himmelska land.
(A Sjöblom)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du kallat mig till din lärjunge i dopet, utan att fråga efter min värdighet. Ge mig kraft att var dag följa dig på den väg du har banat, så att jag får vara din i evighet. Amen.
