Gudstjänst i Biblion, Vasa, 4.1.2015. Predikant och liturg: Ola Österbacka. Mp3-filen innehåller endast predikan (podcast).

Texter: GT Mal 1:6–11; Ep Hebr 2:11–15; Ev Luk 2:42–52.
Psalmer: 176, 144, 178, 179, SH 317, 192.

 

Bön: Käre Jesus, kom och undervisa oss i dag om vad det betyder att du är vår bror och att du har kallat oss till Guds barn.

Predikotext: Matt 12:46–50:

46 Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. 47 Någon sade till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig.” 48 Han svarade: ”Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?” 49 Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: ”Här är min mor och mina bröder. 50 Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor.”

Herre, helga oss i sanningen. Ditt ord är sanning. Amen.

Tema: Guds familj

Familjesammanhållning

Den som har haft att göra med invandrare från Syrien, eller någon av de andra länderna i Mellersta östern, vet att familjerna har en oerhört stark sammanhållning. Eftersom vi i dagens kultur har annorlunda värderingar leder det här ofta till kulturkrockar när invandrare kommer till Finland.

Jag minns från min tid som folkhögskolrektor att det uppstod problem med några invandrarelever från Iran, som ibland var borta från lektionerna. När jag hörde mig för om orsaken fick jag veta, att föräldrarna behövde hjälp med att handla eller sköta andra ärenden, och för dem var det självklart att deras behov gick före reglerna om närvaro i undervisningen.

För en tid sedan läste jag en bok om en ung muslimsk flicka från Pakistan som blev kristen. Hon visste att det skulle leda till stora problem för familjen, men hon kunde inte svika sin tro. Det gav upphov till utfrysning, eftersom det ansågs som en skam för familjen.

Vi behöver känna till det här för att förstå varför Jesu mor och bröder kom och sökte upp honom.

Matteus berättar ingenting direkt om orsaken och vi får inte heller veta varför Jesus svarar så avvisande. Sammanhanget omtalar att Jesus var mitt i sin verksamhet: en massa människor samlades kring honom och det uppstod olika meningar om hans auktoritet. Var han sänd av Gud eller av djävulen?

När vår text börjar sitter Jesus i ett hus och undervisar. Hans mor och bröder har vandrat flera tiotal kilometer och hittar det hus där han finns. Det är mycket folk och de kommer inte åt att tala med honom, utan stannar utanför och sänder bud att de vill att han kommer ut. I parallellberättelsen hos Markus (kapitel 3), får vi veta mera om bakgrunden. Jesu familj fick höra om vad han höll på med och beslöt att de skulle gå ut för att ta hand om honom, ”eftersom man sade att att han var från sina sinnen”.

Tydligen är Josef död, eftersom man inte omtalar honom. Han skulle ha varit den självklare ledaren i familjen. Nu är det hans mor och bröder som kommer. I Matt 13:56f nämns Jakob, Josef, Simon och Judas samt några systrar. Vi vet inte om de var Marias barn eller om de var Josefs söner från ett tidigare äktenskap, som några menar.

Vi vet att åtminstone Maria, Jakob och Judas senare blev Jesu lärjungar. Maria hörde till dem som stod vid Jesu kors. Jakob blev ledare för församlingen i Jerusalem och Petrus närmaste medarbetare,  och han skrev ett brev som vi har i NT, liksom också Judas. Markus var Petrus tolk. Han har alltså nära information om familjen. Men i det här skedet trodde de inte på Jesus. De var angelägna att tysta ner honom. Han var nu mitt i sin verksamhet och stora folkskaror följde honom. Det utlösande var att man menade att han var sinnessjuk. Nu ville man rädda familjens heder. Man ville det bästa, men deras vilja var inte Guds vilja. För dem var familjens heder viktigast.

Det som Jesus undervisar om här har en parallell i Matt 10:37:

Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig.

Nu stod Jesus inför en frestelse: skulle han gå ut till sin mor och sina bröder och lyssna till deras förebråelser och försök att ta honom med sig, bort från hans verksamhet? Det borde han ha gjort enligt den tidens sed. När familjen ställer krav utifrån familjens heder finns en självklar plikt att lyda.

Men nej. Jesus visar här, att det finns en gräns för all mänsklig underordning. Det gäller också underordningen under föräldrarna och familjens starka sammanhållning. På den tiden var det något fruktansvärt att inte hålla samman med sin familj.

Lukas berättar (Luk 2:51) att Jesus efter besöket i Jerusalem, då han var 12 år gammal, följde med sina föräldrar och underordnade sig dem. Ibland kan man få höra, att fjärde budet gäller bara barn. Man menar att det gällde när Jesus var 12 år gammal, men inte längre när han var vuxen, som i vår text.

Det finns ett tänkbart stöd för detta resonemang. Det är att Gud har instiftat äktenskapet som en officiell markering av att man övergår från bindningen till sin ursprungsfamilj och får en annan första relation, nämligen mellan man och hustru. ”Därför ska en man överge sin far och mor och hålla sig till sin hustru.”

Men att detta skulle upphäva fjärde budet kan man inte hitta någon biblisk motivering till. Budet att hedra sina föräldrar står alltid kvar, även om man gifter sig och så bildar en ny kärnfamilj.

Och nu var ju inte Jesus gift. Han hade inte bildat någon ny familj. Han borde ha haft sin första bindning kvar, den som gällde hans mor och syskon. Men han visar nu på en annan relation som står över den traditionella familjesammanhållningen. Det här var revolutionerande.

En ny familj

Jesus avvisar anspråken från sin mor och sina bröder. Han frågar: ”Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?” Och så ger han själv svaret:

Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor.

När det uppstår en motsättning mellan den fysiska familjen och Guds vilja ska Guds vilja alltid ställas högst. En kristen har i pånyttfödelsen förts in i gemenskapen med Gud och därmed in i en ny familjerelation med sina trossyskon.

Ska en kristen då överge sin jordiska familj? Ska man rentav förakta sina föräldrar och sina syskon om de inte är med i Guds gemenskap?

Jesus har i ett tidigare sammanhang (Matt 10:34ff) uttalat sig om detta på ett sätt som brukar väcka förundran, kanske också kritik:

Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och var och en får sin familj till fiender.

Men vi måste läsa sammanhanget. Det handlar om efterföljelsen, om en kristens verkliga situation i en fientlig värld. Om det går så att den egna familjen motsätter sig att man följer Guds bud och vilja, så måste gemenskapen med Gud ställas högre än sammanhållningen i familjen. Han fortsätter ju så här:

Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig.

Ingalunda betyder det här att en kristen utan vidare överger sin familj eller börjar hata sina närmaste, för att han har fått en ny gemenskap i den kristna församlingen. Så gör Jehovas Vittnen. Nej, om vi har ett bud att rentav älska våra fiender, hur mycket mer ska vi då inte älska våra föräldrar och våra syskon! Här gäller det endast en motsättning som uppkommer av att de som inte följer Herren kräver en lydnad av oss som går emot Guds vilja och bud.

Det är en sådan motsättning som Jesus demonstrerar i vår text. Hans familj kommer med anspråk som går emot Guds vilja. Då visar han vilka som verkligen är hans familj: de som ”gör min himmelske Fars vilja”.

Tyvärr finns det många som hycklar i detta, och som hävdar att de är kristna trots att de öppet går emot Guds bud. Men vi har klara anvisningar hur vi ska känna igen Guds barn.

Att göra Guds vilja

När Jesus får frågan: ”Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?” svarar Jesus (Joh 6:29):

Detta är Guds verk: att ni tror på den som han har sänt.

Det här är första delen av att göra Guds vilja: tro på Jesus! I det här svaret, och i sammanhanget, gör Jesus det fullständigt klart att tron är Guds gåva. Vers 44:

Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom.

Guds familj består av sådana som är blinda men som har fått sin syn av Jesus, det är döva som har hört men ändå inte förstått, men som han har gett förmåga att höra och tro, det är krymplingar som inte själva kunnat gå till honom, men som han har botat, det är andligen döda som han har gett liv. Guds familj är en samling nådehjon, brukade man säga förr i tiden. En samling människor som har satt sitt hopp till Jesus, för att de saknar allt hopp i sig själva.

Därför är det så stort att få vända tillbaka till dopet som de flesta av oss fick motta redan i spädbarnsåldern, då vi kläddes i Jesu rättfärdighet utan att vi hade någon rättighet eller förtjänst som gjorde oss värdiga till det. Det är Gud som har kallat oss till medlemmar i sin familj.

Sedan finns det en andra del av att göra Guds vilja: att lyssna till Jesu undervisning. Det var det som människorna runt Jesus gjorde. Och det var det som Jesu mor och bröder inte gjorde i det här skedet. Vi vet att de senare började göra det, och det får vi glädjas över och tacka Gud för. Och vi får också be och hoppas att de som ännu inte lyssnar till Jesus ska börja göra det.

För att kunna lyssna till Jesu undervisning behöver vi Guds ord. Det har vi fått på ett rikligt sätt i våra hem, där vi ofta har flera Biblar liggande. Vi har goda andaktsböcker, vi har sångböcker. Låt oss använda dem! Men framför allt har vi fått en plats där vi får lyssna till Guds ord: vår gudstjänst. Det är Guds vilja att hans familj kommer samman till gudstjänst, andakt och bön. Låt oss ta vara på Hebreerbrevets förmaning (10:25):

Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Slutligen finns det en tredje del i detta att göra Guds vilja: att följa hans ord i vårt dagliga liv. Jesus har också här gett oss en klar anvisning, Joh 15:10:

Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek.

Vilka är Jesu bud? Är det Mose lag?

På den frågan kan vi svara: ja, så som Jesus och hans apostlar har lärt oss förstå dem i ljuset av att Jesus har uppfyllt Mose lags förebildande funktioner.

På denna grund förstår vi, att Jesus har uppfyllt bestämmelserna om offer för synd. Vi behöver inte gå till något tempel och offra synd-och skuldoffer, för Jesus har en gång för alla burit fram sig själv som ett evigt offer för vår synd. Därmed betalade han för vår syndaskuld och inget återstår att betala.

Vi har också fått besked att vi inte behöver göra skillnad på dagar och högtider enligt de bestämmelser som Mose gav. Varje dag är en högtidsdag då vi får glädjas över friheten från lagens förbannelse och leva som fria Guds barn. Jesus lät oss komma in i vilan från arbetet att fullgöra Guds lag, och därför har sabbatsbudet fått en ny innebörd: då helgar vi Guds ord genom att lyssna till det och lära oss mera om Jesu verk för oss, men det har inte den mosaiska lagens innebörd att inte få utföra vissa bestämda sysslor. Det var en fostran för gamla förbundets folk fram till det att Jesus kom.

Men Jesus har inskärpt många av de bud som Mose gav oss. När man förr tänkte att sjätte budet handlade om ett förbud att skilja sig från sin hustru, sade Jesus att redan ett sinnligt begär i tankarna är ett brott mot sjätte budet. När man menade att femte budet avsåg mord sade Jesus att det är synd redan att vara arg på sin nästa.

Vi förstår av det här att det är något mycket djupgående att verkligen hålla Jesu bud. Det börjar inte med det yttre, utan med hjärtats tro och lust att vara med Jesus och lära av honom. Då följer också en kärlek till andra som hör till samma familj.

Det kan mycket väl bli så att den som följer Jesu ord mister gemenskapen med sin köttsliga familj och också med sina vänner, men han får i stället en annan familj. Den gemenskapen känner vi igen genom att vi har samma bekännelse. Vi vill förenas i en gemenskap och i aktiviteter för att sprida evangeliet. Vi vill hjälpa dem som är utsatta och som lider för Jesusnamnets skull. Vi vill visa omsorg om varandra och förmana varandra till kärlek och goda gärningar.

I allt detta får vi glädjas över att Jesus inte skämdes för att kalla oss sina syskon. Det är en äretitel. Tänk, hur stort det är att få kallas Guds barn! 1 Joh 3:1:

Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också.

Bön: Käre Jesus, tack för att du har kommit till jorden och gett ditt liv för att ge oss rätt att vara Guds barn. Hjälp oss att alltid leva så att vi förhärligar ditt namn och leder allt flera att bli medlemmar i din familj. Hjälp oss att enigt hålla samman i samma tro. Lär oss att älska och högakta varandra och ta vara på förmaningar som du ger oss i ditt Ord och genom våra andliga syskon. Amen.