Gudstjänstpredikan: Ola Österbacka. Text: Luk 11:1-13

1 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: “Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” 2 Då sade han till dem: “När ni ber skall ni säga:

Fader, helgat blive ditt namn.
Komme ditt rike.
3 Ge oss var dag vårt bröd för dagen.
4 Och förlåt oss våra synder,
ty också vi förlåter var och en
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse.”

5 Han sade till dem: “Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. 6 En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, 7 vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. 8 Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.*
9 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 11 Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, 12 eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?”