Tema: Lag och evangelium

Bön: Gud, låt ditt ord oss lysa så att vi i mörker ej må gå, men genom denna jämmerdal får vandra till din himmels sal.

Prediktexten är från Rom 2:1–11:

1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. 2 Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3 Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? 4 Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? 5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.

6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.

Vi har lärt oss i katekesen, att vi blir frälsta genom Jesu Kristi ställföreträdande försoning. Det var inte med guld eller silver som vi blev friköpta från synden, döden och djävulens våld, utan med hans heliga och dyra blod. Jesus har tagit bort vår synd. Hur kan det då komma sig, att Paulus här skriver att Gud ger evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda, men dömer dem i vrede som inte lyder sanningen utan orättfärdigheten? Är det då trots allt det som vi gör som är grunden för vår frälsning?

Här måste vi klargöra att Bibeln har två grundläror: lag och evangelium. De båda kan verka som varandras motsatser, men de måste båda läras klart. Och de måste hållas åtskilda från varandra utan sammanblandning, för annars hamnar vi i problem. Och det är inte lätt. Martin Luther sa att det här är så svårt, att var och en som rätt kan skilja mellan lag och evangelium är en teologie doktor.

Ska vi då alls våga ge oss i kast med uppgiften att skilja mellan lag och evangelium? Ja, det hör till de kristna grundsanningarna, som varje kristen behöver lära sig, så vi kan inte låta bli. Men vi hinner inte med mera än den första grunden i dag, och den är inte svår. Att rätt tillämpa i människans komplicerade hjärta är sedan det verkligt svåra.

 

En enkel definition

Först ska vi se på hur orden lag och evangelium kan användas och definieras.

Båda orden kan användas i en vidare och en snävare betydelse.

Lag kan avse Guds undervisning i allmänhet. Så används ordet t.ex. i Ps 1:2, där Folkbibeln har ”undervisning” där det tidigare stod ”lag”:

Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt.

Denna lag som avses här är Mose lag, toran. Den innehåller Guds välsignelsebringande undervisning om allt som Gudsfolket i GT behövde för att leva ett välsignat liv i Guds gemenskap.

I snävare mening avser lagen det som Gud talar om oss och vad vi ska göra. Då är det fråga om krav, hotelser och varningar, men också om vägledning hur vi ska leva enligt Guds vilja. Det tydligaste uttrycket för Guds vilja finns i de tio budorden, som kort och koncist säger: ”Du ska” och ”Du ska inte”.

På motsvarande sätt kan ordet evangelium stå för allt Guds ord. När Jesus befaller sina lärjungar att predika evangelium för allt skapat, avser han att de ska predika allt vad han har befallt och lärt.

Men evangelium i snävare mening talar om vem Gud är och vad han har gjort och fortfarande gör för vår frälsning. Vi har evangeliet i en koncentrerad form i trosbekännelsen, där vi lär känna Guds verk i skapelsen, i frälsningen och i helgelsen.

En enkel regel att skilja på lag och evangelium är alltså att lagen talar om oss och vad vi ska göra, medan evangeliet visar på Guds verk för oss.

 

Att berömma sig själv

Vi ska nu se på vår text i ljuset av den här åtskillnaden. Texten hänvisar bakåt till det som sagts i Rom 1. Där talar Paulus om hur Guds vrede uppenbaras över orättfärdigheten hos människor. I tre steg beskriver han hur människorna övergav den naturliga kunskapen om Gud och därför prisgavs till alla slags skändligheter. Det grundar sig på att människorna inte gav Gud den ära som tillkommer honom, utan de vände sin blick mot sig själva i stället för att ära Gud.

Grundfelet är alltså att ogudaktiga människor fäster blicken vid sig själva, och ger sig själva äran. Då säger Gud: Okej, låt oss då se vad ni människor kan klara av. Vi ska se vad er berömmelse är, och vad gott som kommer av det ni själva gör.

Så låter Gud domen gå över ogudaktigheten, där mörkret har ersatt ljuset, där dårskapen har ersatt förståndet, där sanningen har bytts ut mot lögnen. Aposteln visar hur människorna i sin dårskap och förvillelse har börjat dyrka det skapade i stället för Skaparen och därmed blivit utlämnade till skamliga lidelser. De har blivit uppfyllda av all slags orättfärdighet, och gör sådant helt öppet, utan att skämmas, och de godkänner också att andra gör så.

I det här sammanhanget har vi hederliga människor redan hunnit bli stolta. Vi tycker att vi klarar oss rätt så bra. De där människorna, som lever i otukt, som godkänner homoförhållanden, de som inte frågar efter Guds lag, dem kan Gud gärna döma. Men vi har väl inget som skulle falla under domen?

Men där tar vi fel. För när Gud låter lagens spegel visa oss hurudana vi är, då kommer ingen undan.

Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt.

Om vi en gång har blicken fäst vid oss själva, då ska vi också avslöjas i vårt innersta. Och då återstår inget beröm, utan då visar Gud att vi gör likadant. Inför Guds heliga lag finns det ingen som kan skryta.

Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt?

Det är nu som Guds lag talar om vad vi kan vänta oss, om vi har blicken fäst på oss själva, dvs lever med lagen som måttstock. Då belönar Gud oss enligt lagen. Gör du uthålligt det goda, så ska Gud belöna dig med härlighet, ära och evigt liv, men gör du inte det som lagen kräver, utan söker ditt eget bästa och inte lyder sanningen, då kommer lagen att helt konsekvent straffa dig med vrede och dom. Då är följden nöd och ångest, och då är det ingen skillnad om du är jude eller grek, dvs det görs ingen skillnad på folk. När Paulus skrev det här gjorde judarna stor sak av förmånen att vara utvalda av Gud genom Abraham och såg ner på dem som inte tillhörde detta folk. Men inför Gud finns ingen sådan skillnad.

På samma sätt är det ingen skillnad om vi har fått förmånen att födas och växa upp i ett folk som är kristet, eller om vi tillhör ett hedniskt folk som inte har lärt känna Gud. Om vi lever för oss själva och försöker vinna ära inför Gud genom våra ansträngningar ska vi bedömas enligt samma måttstock. Då är det lagen som gäller. Om vi gör det som lagen säger, då belönas vi på samma sätt oberoende av vår härkomst.

Det här var svårt att begripa för judarna, som Paulus riktade sig till i första hand. De hade ju sin berömmelse i att tillhöra Guds eget folk, judarna. Och de räknade sig alltså bättre än hedningarna. Skulle de verkligen drabbas av lagens dom på samma sätt som hedningarna?

Jo, så är det, säger Paulus. Om du överträder lagen, är det ingen skillnad vilken härkomst du har. Du dömer dem som lever i otukt, men du gör på samma sätt, och kommer därför under samma dom. När han i Rom 3 går till den verkliga uppgörelsen med lagrättfärdigheten slås varje skillnad ut. Han visar att alla människor är under samma dom. Det finns ingen rättfärdig, det finns inte ens någon som söker Gud. Alla har avfallit. Alla är odugliga. Alla saknar berömmelsen inför Gud.

Så sammanfattar Paulus lagens uppgift (Rom 3:19–20):

Vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

 

Vänd blicken från dig själv!

Nu ser vi att vi inte kommer vidare. Lagens väg till himlen är stängd. Det går inte att brösta sig inför Gud och påstå att vi har hållit lagen. Vi får lov att rikta blicken någon annanstans än på oss själva. Vi måste se på Jesus.

Och det ska vi göra genom att fortsätta att läsa Romarbrevet (3:21–24):

Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

”Men”, säger Paulus. Här börjar han tala om den andra vägen. Här lyfter han vår blick till att se vad Gud har gjort, i honom som lagen och profeterna vittnar om: Eftersom ingen kunde göra sig helig inför Gud genom det som vi själva har gjort, så måste vi få hjälp utifrån, ovanifrån, från himlen. Vi som själva saknar härligheten från Gud, vi skulle få den härligheten utan att ha förtjänat det, av nåd. Det är väldiga ord som står här:

Därför att Kristus Jesus har friköpt dem.

Det är en annan som har gjort det! Se på honom! Vänd din blick bort från dig själv och se vad han har gjort! Jesus visade i sitt samtal med Nikodemus (Joh 3) på hur kopparormen i öknen var en förebild för hur de som såg bort från sig själva och såg på kopparormen skulle bli vid liv, medan de som kämpade själva gick under.

Det är evangelium i ett nötskal. Blicken är inte längre på oss själva, på våra försök, våra ansträngningar. Blicken vilar på Jesus.

Och då vi ser på Jesus och lär känna honom, då ser vi att han har gjort allt det som lagen krävde. Och mer än så: han har lidit straffet för alla våra synder, då han dog för oss på korset. Där drabbades han att Guds straff för att vi inte har kunnat uppfylla lagen. Och det gäller alla människor, utan åtskillnad.

Gud har gjort det så fantastiskt, att han bytte med oss. Då lagen måste döma oss för vår synd, lät han sig dömas, då han bar hela världens synder. Då vi behöver renhet och fullkomlighet för att komma in i himlen gav han oss sin fullkomlighet, sin rättfärdighet.

Tänk att inte behöva jämföra oss med andra, att inte behöva leva i ovisshet om vi har gjort tillräckligt, varit tillräckligt fromma, tillräckligt ivriga, tillräckligt ärliga. Det handlar i stället om att vi får ta emot den förtjänst som Jesus har skaffat oss, och alla människor, oberoende av om vi hör till det judiska egendomsfolket eller är hedniska greker. Nu är vi alla lika, nu är ingen åtskillnad. Alla får vi höra till detta folk som har Jesus till Herre.

Det här är verkligen godhet i högsta potens! Det är det härligaste budskap som finns, och det är just vad ordet evangelium betyder. Det är den godheten som Gud visar oss för att föra oss till bättring, till att inse att vi inte kan skaffa oss evigt liv genom det vi själva gör, utan vänder oss till honom. Lagen kan aldrig föra oss ända fram till himlen, den ger oss inte ens någon kraft att göra det som är rätt.

 

Lagens syfte

Varför skriver då Paulus som han gör, att den som  uthålligt gör det goda ska vinna ära och oförgänglighet, om det ändå är så att ingen kan göra det?

De gamla lärarna brukade tala om att lagen fungerar som en spegel. När man tittar sig i spegeln ser man sig själv. Ibland kan vara en förskräcklig syn: smutsig, orakad, och man vill helst inte se. Om man har gjort något riktigt dumt vill man inte heller titta sig i spegeln. Man skäms.

När Gud visar oss lagens spegel får han oss att skämmas. Vi har inte lyckats göra det som han vill. Och då lagen säger oss att den som inte gör hans vilja måste dömas till helvetet, då blir det allvarligt. Hur ska vi bestå inför Gud? Det är då vi måste söka upp hjälpen utanför oss, och kan ta emot evangeliet, som kommer från Gud. Då kan vi fatta vilken kärlek Gud har bevisat oss då vi får kallas Guds barn fastän vi inte har förtjänat det, bara för att han har sänt oss sin Son för att lida och dö för våra synder.

Lagen har också ett annat syfte. När vi kommit till Jesus och sett hur han gett oss biljetten till himlen genom sitt heliga liv och sin död för vår synder, då frågar vi hur han vill att vi ska leva. Då ger han oss lagen som regel. Han berättar, att han har en god vilja med vårt liv. Han vill att vi ska tjäna honom. Och det ska vi göra genom att älska honom över allt, fråga efter honom som det första vi gör varje dag, och sedan låta honom hjälpa oss att tjäna vår nästa. Han visar oss hur vi kan leva enligt hans bud, så att vi kan förverkliga Guds vilja. Visserligen stapplar vi och misslyckas. Men eftersom vi varje dag får återvända till Jesus och ser hans tålamod och kärlek med oss, så får vi nytt mod och kan tillsammans med honom växa till i att göra det som lagen lär oss. Kraften till det här får vi genom att se på Jesus. Det är alltså evangeliet som ger kraften att leva enligt Guds vilja, inte det att vi ser på buden.

Det finns ju också en yttre lag i samhället, som är till för att hålla oss i skinnet så att vi inte äventyrar vårt eget och andras liv genom att köra för fort, eller ta ifrån det som tillhör andra genom att snatta i butiken eller lura åt oss pengar på ett oärligt sätt, eller skada vår nästa genom oförsiktighet eller slarv. Därför finns det lagar som utmäter böter och andra straff om vi överträder dem, så att vi ska få hjälp med att leva på ett rätt sätt. Vi brukar säga att lagen fungerar som en tygel, för att hindra de grövsta yttre synderna.

 

Rättfärdighet och barmhärtighet

Vi har sett att vi inte håller måttet inför Guds heliga lag. Det enda som hållet måttet är Jesu rättfärdiga liv i vårt ställe, då han levde utan synd. Den rättfärdigheten gav han oss då han i stället tog på sig vår orättfärdighet och led straffet för den.

Gud har visat oss barmhärtighet, trots att vi inte var värda det. Därför vill han att vi också ska visa varandra barmhärtighet. Det gör vi inte genom att se mellan fingrarna med synd. Lagen ska straffa där människor är stolta över sig själva. Men den största uppgiften är att visa människor till Jesus. Med ett ord: predika evangelium. Det kan vi alla göra, tillsammans med våra vänner och grannar, och det gör vi också genom att ta dem med till gudstjänsten där Guds ord predikas.

Och samtidigt vill vi också göra våra medmänniskor väl och hjälpa dem till ett gott liv. Evangelium kan också förändra oss och ge oss tålamod och kärlek för att föra människor till bättring. Låt därför Guds ord rikligt bo hos dig, så ska rättfärdighet och barmhärtighet inte heller saknas i ditt liv. Amen.

Bön: Lovad vare du Gud, och välsignad i evighet, som med ditt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Låt din Helige Ande stadfästa Ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare, utan dagligen växer till i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.