Gudstjänstpredikan: Ola Österbacka. Text: Matt 14:22-33

22 Strax därefter befallde han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. 23 Sedan gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll, var han ensam där. 24 Båten befann sig redan många stadier *från land och var hårt ansatt av vågorna, eftersom vinden låg emot. 25 Vid fjärde nattväkten* kom Jesus till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: “Det är en vålnad.” Och de skrek, så rädda var de. 27 Men genast sade Jesus till dem: “Var lugna. Det är jag. Var inte rädda.”

28 Petrus sade: “Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet.” 29 Jesus sade: “Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. 30 Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: “Herre, hjälp mig!” 31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: “Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” 32 De steg i båten och vinden lade sig. 33 Och de som var i båten tillbad honom och sade: “Du är verkligen Guds Son.”