Tema: Förgängliga och oförgängliga skatter

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Bön: Herre Jesus, du har sagt att det inte hjälper en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ. Ge oss nåd att finna de himmelska skatter som är det enda som har något verkligt värde. Led oss in i Ordet och vägled oss med din Ande så att vi hittar rätt i våra liv. Amen.

Predikotexten är från Luk 12:13–21:

13 Någon i folkhopen sade till honom: “Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig.” 14 Jesus sade till honom: “Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?” 15 Sedan sade han till dem: “Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar.” 16 Och han berättade en liknelse för dem: “En rik man hade åkrar som gav goda skördar. 17 Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. 18 Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. 19 Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. 20 Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? 21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”

När vår nya statsminister gjorde ett uttalande härom dagen betonade han att vi står på randen till en ny ekonomisk depression. Vi har flera gånger under de senaste decennierna sett hur flyktiga våra tillgångar är. För några få år sedan gick banker omkull och därmed gick mångas besparingar upp i rök. Nu är risken att det samma sker igen. Uppenbarelseboken 18 säger hur domen över den stora skökan kommer på en enda timme, och köpmännen ska begråta henne för att det inte längre finns någon som köper deras varor. Kära vänner, vad har vi lärt oss? Ingenting, av allt att döma.

Vi befinner oss nu i tiden efter pingst, växandets tid, den gröna tiden i kyrkoåret. Det är nu som vår Mästare, som vi har lärt oss om under den festliga delen av kyrkoåret, vill leda den nya människan i oss till en tillväxt i nåden och tjänandet. Vi har under det gångna halvåret från första advent till pingst upplevt glädjen över att Jesus har kommit till jorden, att han har lidit, dött och uppstått och att han har sänt oss Hjälparen, den Helige Ande, för att föra oss fram till Frälsaren. Senaste söndag firade vi den Heliga Treenigheten, med den nya födelsen som ämne. Nu har vi alltså kommit in i tiden efter Trefaldighet, som vi säger enligt den gamla handboken.

Som tema för trefaldighetstiden kunde vi låna en vers från en av påsksöndagarna, Kol 3:1:

Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.

Fastän texterna under trefaldighetstiden ofta ägnas åt hur vi ska leva, ska vi komma ihåg den rätta riktningen, alltså var vi ska börja och vad som är syftet. Det handlar alltid om att börja med att fästa blicken på det som är där ovan, på Honom som har dött och uppstått för oss och hur han nu regerar oss från Faderns högra sida med sin Ande och sitt ord. Det ska aldrig vara fråga om att vi fastnar i vårt eget, varken våra skarpsinniga egna funderingar eller vad vi själva ska göra, i vår egen klokhet eller i egen kraft, och inte heller i våra pengar.

Särskilt med dagens tema är det viktigt att vi har det här i minnet. Det första ämnet som följer i den kristna människans liv som pånyttfödd är frågan om hur vi hanterar våra jordiska ägodelar. Utifrån slutverserna i texten frågar vi:

 

Vem är rik?

Det fanns ett svärmeri kring Jesus under den här tiden, när han hade kommit ungefär halvvägs i sin offentliga verksamhet och ännu samlade stora skaror omkring sig. I kapitlets början står det att människor samlades i tiotusental, så att det rentav fanns risk att de trampade ner varandra. Man såg Jesus som den jordiska frälsaren. Vi ser att man väntade sig att han skulle reda ut problem i vardagslivet, också tvister mellan bröder i arvsfrågor.

Jesus har en svidande uppgörelse med girigheten. Det är farligt att söka rikedom inför människor.

Jesus berättar en liknelse för de stora skarorna av människor som trängdes runt honom, med anledning av frågan om arvsskifte. Vi vet ju att få frågor leder till så många konflikter i familjerna som just arv. Och det beror på vår girighet.

Nu berättar Jesus om en man som var rik, dvs. i människors ögon. På den tiden bestod rikedom främst i att ha stora åkrar och få stora skördar. Antalet lador var ett mått på rikedom. Den här mannen fick så stora skördar att han måste bygga ut sina logar. Han var verkligen rik.

Idag skulle Jesus kanske tala om aktieportföljer som ska bevakas för att de ska växa.

Vi ska nu ställa frågan lite annorlunda:

Vem är rik inför Gud? Eller: Varför var mannen i texten inte rik inför Gud? Det visar ju sig att han mister all sin jordiska rikedom över en natt. Och det värsta var att han också miste sin själ.

Jesus sa en annan gång (Mark 8:36):

Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ?

Dagens liknelse är en tragisk illustration till det här. Den rike dåren trodde att han hade vunnit allt som kunde vinnas i världen och gladde sig åt det. Men han var en dåre. Han visste inte, att det finns något annat som är oändligt mycket värdefullare. Och det saknade han helt och hållet. Han samlade skatter åt sig själv men var inte rik inför Gud.

När Jesus berättar om hur det ska gå till på domens dag (Matt 25:31ff) säger han att de som ställs på hans vänstra sida ska bli förvånade över anklagelsen att de inte har sett och hjälpt dem som var sjuka, i fängelse osv. Den här mannen hade så fäst blicken vid sitt eget att han inte sett något av den nöd som fanns utanför hans hem och hans lador. Han hade fullt upp med att glädja sig själv med sina rikedomar.

Djupare sett hade han inte heller sett att allt var en Guds gåva. Han tackade sig själv för hela sin rikedom, men glömde att allt kommer från Gud. En jude skulle ge tionde av allt. Vi vet inte om han gjorde det. Men om han gjorde det, var det inte för att tacka Gud av hjärtat.

 

Den verkliga rikedomen

I episteltexten för i dag beskriver aposteln Paulus vad som är den verkliga rikedomen, 2 Kor 8:9:

Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.

Här beskrivs raka motsatsen till den rike dårens handlande. Han skaffade sig rikedomar för sig själv. Jesus var rik, dvs. han ägde allt i himlen och på jorden. Han var till i Gudsskepnad, som Paulus beskriver det i Fil 2. Han var Son, säger Hebreerbrevet, dvs. Guds Son, med tillgång till allt. Innan Jesus for upp till himlen deklarerade han för sina lärjungar (Matt 28:18):

Jag har fått all makt i himlen och på jorden.

Det här avstod Jesus från för att ”bli fattig och föraktad och gå omkring och tjäna blott”, som en sång beskriver det. Och målet var att vi skulle bli rika.

Den här rikedomen består inte i att vi får många ägodelar. Det är inte så att fattigdom i sig själv skulle garantera rikedom inför Gud. Det finns många exempel på rika människor i Bibeln, och inte alla förebrås för sin rikedom. Abraham var mycket rik, men han beskrivs som trons fader. Men det som gör honom till trons fader är inte hans jordiska rikedom, utan att han levde med sin Gud.

En annan av dagens texter talar om den fattige Lasarus, som är en sammanfattning av all jordisk fattigdom. Han var utblottad på allt som kunde göra livet glatt. Men han var rik inför Gud.

Då kommer vi till frågan: hur får vi en sådan rikedom? Hur kan vi akta oss så att vi inte drabbas av samma dom som den rike dåren i texten?

Jo, det har vi hört om under jul, påsk och pingst. Vi ska lära känna vår Frälsare, för han har den verkliga rikedomen att erbjuda oss. Vi ska lära känna honom som kom som ett litet barn, hur Gud blev människa, hur han i allt levde som en människa, men dock utan synd. Vi ska följa Jesus på hans väg till lidandet och döden på korset, och se hur han sonade världens synd i sin död. Vi ska lära oss hur han uppstod som ett bevis för att det han har gjort för oss är vår inträdesbiljett till himlen, och inte något som vi själva har gjort. Vi ska påminnas om att vi i vårt dop har förenats med Jesus, så att vi fördes till hans kors och där dog med honom och uppstod med honom när han uppstod ur graven.

Och vi ska ständigt i våra liv på nytt föras till korset, så att vår gamla människa dagligen dör från synden och den nya människan uppstår till ett liv som tjänar vår nästa och lever i gemenskap med vår Frälsare. Det här sker genom att vi dagligen brukar Guds ord och bönen och söker oss till en gemenskap där Guds ord ljuder rent och klart ibland oss, och där vi kan delta i Herrens heliga nattvard.

 

Att dela rikedomen med andra

Efter det här följer sedan glädjen i att få vara med och dela vår rikedom med andra, i första hand den andliga rikedomen hos Jesus men i andra hand också våra jordiska tillgångar. Dem har vi nämligen fått för att tjäna andra med, inte för att ägna oss åt berusning och inåtvänd glädje som den rike dåren.

Därför ska vi tänka på att allt det vi har fått är Guds goda gåvor som vi har fått för att tjäna andra med. Visst är pengarna i första hand till för att vi ska kunna skaffa oss mat och kläder och bostad. Och det är en stor förmån att få bo i ett sådant land där vi garanteras ett visst mått av tillgångar och inte behöver svälta. Paulus säger ju, att vi ska vara nöjda om vi har mat och kläder, det nödvändiga, och att vi inte ska jaga efter rikedomar. Penningbegäret är en rot till allt ont.

Låt oss se lite på hur makedonierna i episteltexten hanterade sina rikedomar (2 Kor 8:1–5):

Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika på uppriktig hängivenhet. De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja.

Först ser vi, att det är Guds nåd som har verkat det här sinnelaget. Det var tron på Jesus som var den drivande kraften.

Sedan följer en rad märkliga uttryck: deras djupa fattigdom hade gjort dem överflödande rika! De gav över sin förmåga. De bad om nåden att få hjälpa. De gav sig själva.

Det här var rikedom! Tänk om vi skulle ha samma sinnelag i vårt land! Tänk om du och jag skulle ha det sinnelaget! Visst skulle det vara en rikedom att ha en sådan familj, sådana vänner och grannar! Det kan Guds nåd verka. Men då måste vi börja i rätt ända, det går inte att börja med ett beslut och rätta föresatser, utan bara med att lära känna Jesus:

Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 

Makedonierna hade rent konkret en längtan efter att få hjälpa sina bröder och systrar i Jerusalem, eftersom de led nöd. På samma sätt har vi rikliga uppgifter att dela ut våra rikedomar och hjälpa dem som har det svårt. I dag ska vi ge en möjlighet att göra det i kollekten, som vi samlar in för diakoni, alltså för vissa enskilda behov av hjälpinsatser i vår egen närmiljö.

För att hjälpa oss att kuva den giriga gamla naturen i oss kan det vara bra att ha mönster för hur vi hjälper. Vi kan ge tionde av våra inkomster, enligt modell från GT, men helt frivilligt, och det är bra att utfästa sig att göra betalningar till något gott ändamål för varje lön vi får. Det finns möjlighet att göra olika fadderförbindelser för att stöda barn som har det svårt, m.m.

 

Ett liv utan bekymmer

Slutligen ska vi ännu fråga oss, om inte den rike dåren hade rätt i att vara glad, att äta och dricka utan bekymmer? Säger inte Jesus, att vi inte ska göra oss några bekymmer, utan se på blommorna och fåglarna, hur Gud föder dem?

Där ska vi understryka, att också det här ska komma på rätt plats. Den rike mannen litade på sina tillgångar. De var hans garanti för ett sorglöst liv. Men den garantin sprack över en natt.

Vi har en helt annan garanti för bekymmerslöshet. Den går inte ut på att vi alltid och i alla sammanhang har det gott. Nej, vi vet att vi precis som Jesus själv fick lida mycket i denna värld så måste hans lärjungar också lida mycket ont. Men bekymmerslösheten grundar sig på att Gud har allt under kontroll, och att inget av det som sker ska skada oss utan hans tillåtelse. Det som sker använder Gud för att fostra oss. Han ska alltid se till att vi har det vi behöver när vi är i hans sällskap.

Och den verkliga tryggheten är att den skatt vi har i himlen är i fullständigt säkert förvar. Jesus sa om dem som hör honom till (Joh 10:28):

Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. 

Just i denna ljuva sommartid får vi ta lärdom av alla blomster på marken och alla fåglarna: lita på att Herren förser. Håll du dig troget till Jesus och hans ord, så ska han ta vara på dig. Amen.

Bön: Herde, jag ditt lamm vill vara, ty för mig ditt liv du gav. Du har lovat att försvara, skydda med din käpp och stav. Hjälp mig blott ditt ord att lyda, villigt följa, tjäna dig och ditt namn, din lära pryda, tills du hemförlovar mig! Amen.