Gudstjänst i Hotel Polaris, Pedersöre, på första söndagen efter Trefaldighet 14.6.2009. Predikant och liturg: Ola Österbacka, kantor: Hans Ahlskog. Tema: Förgängliga och oförgängliga skatter. Ljudfilen innehåller endast predikan.

Predikotext: Matt 16:24–27:

24 Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 25 Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. 26 Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? 27 Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”

 

1. Textsammanhang

Vi är nu inne i det festlösa halvåret, tiden efter pingst eller trefaldighetstiden. Det är växandets tid, när Gud vill lära oss leva värdigt det evangelium som han har uppenbarat för oss under jul, påsk och pingst. Först ställs vi inför livet i Jesu efterföljd, och hanteringen av våra pengar och ägodelar.

Orden i vår text är ytterst stränga. De är verkligen förvånande stränga. Jesus talar om att förneka sig själv, ta sitt kors på sig. Och så talar han om lön efter gärningar.

I början av kap. 16 läser vi hur fariseerna och sadduceerna ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem något tecken från himlen.  Jesus hänvisar till profeten Jonas tecken, och sedan ber han sina lärjungar akta sig för fariseernas och sadduceernas surdeg, dvs. för deras lära. I Mark 8 talas om fariseernas och Herodes’ surdeg.  Fariseerna var de religiösa, medan sadduceerna var de sekulariserade, liksom Herodes. Det här händer efter bespisningen av de fyra tusen. Det ska ha hänt i trakten av Dalmanuta (Mark 8:10), eller Magadans område, sannolikt det samma som Magdala, på västra sidan av Galileiska sjön.

Efter det berättar Matteus om Petrus bekännelse vid Caesarea Filippi (vid sydvästra foten av Hermon), och Jesus ger honom himmelrikets nycklar. Sen talar han om sitt lidande. Det är nu första gången han omtalar sitt lidande. Då Petrus försöker ställa sig i vägen för honom blir han bryskt tillrättavisad: ”Gå bort från mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar, utan människotankar.

Efter det här följer så vår text. Sex dagar därefter tar Jesus med sig tre av sina lärjungar och han visar sig för dem i sin härlighet. Det här kan ha skett uppe på Hermonberget.

 

2. Lag och evangelium

I hela sammanhanget finns ett dramatiskt samspel mellan lag och evangelium.

Petrus avlägger en skön bekännelse som han inte har åstadkommit själv och får höra löften som går långt utom det människor brukar få höra, men kort därefter blir han hårt tillrättavisad.

Jesus talar om att förneka sig själv. Att ta sitt kors på sig är det samma som att ställa sig under dödsdomen. Men han talar också om att vinna sitt liv.

Och så talar Jesus allvarliga ord om dom och lön efter gärningar. Det är lagens skärpa.

”Om någon vill följa mig” – vem skulle vilja följa en som säger att han är på väg att lida och dö en fasansfull död? Tidigare har han varnat för fariseernas och sadducceernas surdeg. Den är verkligen farlig för själen: både den djupt andliga egenrättfärdigheten och den sekulariserade och ytliga allmänreligiositeten. Om man låter dem ta överhanden kan man riskera att ta skada till sin själ, ja, mista sin själ.

Nuförtiden är många människor väldigt noga med vad de äter. De studerar noga den finstilta texterna på matpaketen och brödpåsarna. Finns det skadliga tillsatsämnen?

Vi har under några veckor kunnat se rädslan för den s.k. svininfluensan. Varje gång nån misstänks vara smittad noteras det i nyhetssändningarna. Ändå är det antal människor som mist livet i svininfluensan obetydligt jämfört t.ex. med alla som dör i vanlig influensa, eller t.ex. i trafikolyckor.

Men hur många är rädda för att den falska religionens surdeg ska ta död på oss, eller skada vår själ? Vi låter en massa farliga impulser strömma in via alla sinnen, samtidigt som vi vaktar på att maten inte ska innehålla något farligt och är noga med att inte komma i kontakt med smitta. Allra minst barnen är skonade från den faran. De drabbas av en massa skadliga syn- och hörselintryck redan i hemmen. Det är inte bara från teve och Internet som de farliga intrycken kommer, utan de kan också komma från de vuxnas ord, när vi kommer med giftiga kommentarer om våra grannar eller bekanta.

Den här söndagen är det ett särskilt gift som är i centrum: pengar och ägodelar. I episteltexten får vi veta att penningbegäret är en rot till allt ont. Det är ett verkligt farligt gift. Det förstör relationer, det skapar avund.

Jesus är väldigt tydlig: ”Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ?” Härifrån har Anna Ölander hämtat inspiration till den fina sången:

Om jag ägde allt, men inte Jesus
vore livet värt att levas då?

Svaret på den frågan är självklar för en kristen: livet har inget värde, om vi inte lever det med Jesus. Men ändå är det så svårt att hantera våra pengar och ägodelar rätt.

Många har genom tiderna försökt leva konkret i Jesu efterföljelse genom att gå i kloster eller bli tiggarmunkar och avstå från all personlig egendom. Då menar man att man är verkligt fri från penningbegär och har förnekat sig själv. Om man dessutom späker sin kropp borde man vara riktigt säker på att leva upp till det som Jesus säger.

Men kommer man verkligen undan begären som finns i vårt kött? Martin Luther försökte det här på allvar. Men han kom till korta. Ju mera han späkte sig, desto mer kom hans begär fram i tankarna. Det gick inte att bli ren i tankarna hur han än ansträngde sig.

Fariseerna levde i alla detaljer upp till de lagar och regler som fanns. De fastade, de gav tionde av alla inkomster. Men det ledde bara till att de började räkna sig rättfärdiga tack vare dessa gärningar. De drabbas hårt av Jesu ord.

 

3. Att mista sig själv

När Jesus undervisar om efterföljelsen är han extremt radikal. Där träffar lagen med sin verkliga udd och gör oss alla till syndare. Det är nämligen inte fråga om att förbättra sitt liv, utan att förneka sig själv, att överge sitt liv åt döden. Att bära sitt kors är nämligen en hänvisning till dödsstraff. Det är inte fråga om att ha en svårighet i livet, en liten börda som vi kallar vårt kors. Det är radikalt: att dö från sig själv, att mista sig själv.

Paulus undervisar om det här i Gal 2:19–20:

Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.

Det är en fullständigt radikal omsvängning: att från att vara fixerad vid sig själv och sina ansträngningar, och vara beroende av sina pengar och ägodelar, att vända sig till Gud och se hans väldiga nåd och barmhärtighet när Jesus tog på sig korset och led döden i vårt ställe. Det handlar om att se, att ingenting av det vi själva har eller är kan ge oss någon frid eller trygghet i denna världen, och inte heller inför Guds dom. När Jesus talar så allvarligt om att dömas efter våra gärningar vill han fullständigt stoppa till vår egen berömmelse och visa att vi måste söka en annan väg än att hänvisa till oss själva.

Du känner kanske oro inför orden om att var och en ska lönas efter sina gärningar. Ja, om du hoppas bli belönad för dina gärningars skull har du verkligen orsak att känna oro. För de håller säkert inte måttet. Då ska du ju uppvisa fullkomlighet. Men, i Rom 4 läser vi:

Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.

Det här är det samma som att säga, att du får ställa dig bakom Jesus. Och då lönen kommer enligt de gärningar som Jesus har gjort, då håller de måttet!

När jag tar mitt kors på mig har jag blivit korsfäst med Kristus. Då är jaget satt på plats. Då har jag sett att jag inte kan komma inför Gud med mitt eget, mina förmenta goda gärningar. Då vill jag veta bara av Kristus, som är korsfäst för mig. Då ser jag, att min synd, mina begärelser, ledde till att han måste bära korset i stället för mig. Jag ser att han tog min synd, och han gav mig sin rättfärdighet. Då måste jag få gömma mig i honom. Då lever jag inte längre själv, utan Kristus lever i mig. Kort sagt: då har jag livet.

Då kommer också ägodelarna och pengarna att få en annan betydelse. De är lån, Guds goda gåvor till mig för att jag ska få använda dem i hans tjänst. Konkret betyder det, att de finns till för att jag ska hjälpa min medmänniska, min nästa, till ett gott liv, och framför allt, att också han ska hitta till Kristus.

När jag gör så, kan det mycket väl hända att jag någon gång kommer i svårigheter. Det är sällan bra för en människa att alltid ha allt gratis. Barn som aldrig får lära sig att det finns en gräns för vad man kan få kommer aldrig att lära sig att uppskatta det de får. Det är väldigt hälsosamt för oss att bli prövade, att tvingas vänta på Guds gåvor en tid. Vi drivs till bön, men samtidigt prövas vi om vi verkligen sätter tro till Jesu starka löften om att inte utlämnas (Matt 6:25):

Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?

Den här situationen är ändå mycket bättre än att själv ha ansvar för att skaffa pengar och en trygg tillvaro. För tillvaron blir aldrig trygg i den här världen, där det finns tjuvar och skadedjur.

Men hur blir det då med ansvaret för familj och hem? Ska vi överge allt? Ska vi alls behöva bekymra oss om arbete och föda?

Nej, till sådana frågor har vi också klara anvisningar: ”Den som inte vill arbeta, han ska inte heller äta.

Jesu ord om bekymmerslöshet gäller det onödiga bekymret: de rikas bekymmer, hur de ska behålla och förkovra sina pengar, och de fattigas bekymmer, hur de ska få sina pengar att räcka till. I den fjärde bönen ber vi om brödet för dagen. Och i Agurs ordspråk, Ords 30:8, är det uttryckt så bra:

Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men låt mig få den mat jag behöver.

 

4. Vi behöver fostras

Om vi nu skulle vara fullständigt omvända kunde vi stanna här. Men nu är det ett faktum, att vårt kött inte går att omvända. Det måste dödas, och det måste dödas dagligen. För det blir inte fullständigt dödat innan kroppen läggs i graven.

Därför behöver lagen finnas, för att döda vårt kött. Då gör lagen en god uppgift. En sak som lagen kan ordna är att ge oss ett bra regelverk för våra liv. Det är inte ett regelverk för hur vi ska komma till himlen, för det har ju Jesus skött om, utan en hjälp för vår nya människa att göra de rätta besluten och bekämpa köttet, som vill få oss att göra de dåliga besluten.

En sådan regel är tionde. Det var i Gamla testamentet en lag, som måste följas. För fariseerna blev det en salighetsväg. För oss kristna är det ett sätt att visa, att vi vet att det goda vi fått av pengar och ägodelar är lån av Gud, och att vi därför tacksamt vill förvalta detta lån. Då är det också ett bra sätt att ge tillbaka en tiondel av lånet åt Gud, så han får använda det.

Det kan kännas svårt att avstå från en tiondel av sina inkomster. Jo, för köttet är det obekvämt och vårt förstånd är också förmörkat av köttets begärelser. Men låt oss då betrakta saken ur evangeliets perspektiv: vi har genom Guds barmhärtighet fått pengar och ägodelar och nu har vi en möjlighet att använda dem för honom. Det gör vi genom att ge dem till församlingen, som har fått ett uppdrag av Gud att föra ut Guds ord genom predikan, sakramentsförvaltning, mission och diakoni. Och det finns en massa människor i världen som lider och som vi behöver hjälpa. Vi ska också komma ihåg om vår granne är i nöd.

Tänk på makedonierna och låt dem bli ett föredöme: de gav tom. över sin förmåga och tiggde om att få vara med och hjälpa (2 Kor 8).

Och blir det genom det ett hål i vår kassa, då har vi ju Guds ord och löfte på att han inte lämnar oss i sticket. Det finns också ett gammalt visdomsord: ju mera du ger, desto mer har du kvar.

Episteltexten i dag varnar (1 Tim 6:10–11):

Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du gudsman, håll dig borta från sådant!

Fly från sådant! Världens frestelser är så farliga att vi behöver en fristad. Fristaden heter Jesu blod och sår.

Vilken lycka att ha allt i Jesus:
läkedom för alla hjärtats sår,
ingen synd som inte han förlåter,
ingen nöd som inte han förstår!
Om jag äger Jesus, endast Jesus,
och i hela världen intet mer,
o, så äger jag dock allt i honom,
han som nog och övernog mig ger!