Gudstjänstpredikan: Ola Österbacka. Text: Luk 2:22-32 (27:12)

22 När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det var befallt i Herrens lag: “Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren.”* 24 De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.

25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.* 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

29 “Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid,
så som du har lovat.
30 Ty mina ögon har sett din frälsning,
31 som du har berett att skådas av alla folk,
32 ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna
och en härlighet för ditt folk Israel.”