Gudstjänstpredikan: Ola Österbacka. Text: 4 Mos 21:4-9, (23:17)

4 De bröt upp från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. Men under vägen blev folket otåligt. 5 Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: “Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!” 6 Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. 7 Då kom folket till Mose och sade: “Vi har syndat genom att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tar bort dessa ormar från oss.” Och Mose bad för folket. 8 HERREN sade till Mose: “Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva.” 9 Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva.