Gudstjänst med temat Goda förvaltare av Guds nåd i Biblion 2.8.2015, nionde söndagen efter Trefaldighet. Predikant och liturg: Ola Österbacka, kantor: Hans Ahlskog.

Texter: Ordspr 6:6–11; 2 Tess 2:10–13; Luk 16:1–9. Predikans tema: Guds ord är vår drivkraft. Ljudfilen innehåller endast predikan.

Psalmer: 467; 174; 466; 478; Sionsharpan 447; 408.

– – –

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus!

Bön: Gud, lär oss att vörda och älska dig så att vi lär oss att vara rätta förvaltare. I Jesu namn. Amen.

Tema för nionde söndagen efter Trefaldighet är Goda förvaltare av Guds nåd. Den egentliga predikotexten i Luk 16 följer efter dagens evangelietext om den otrogne förvaltaren och som handlar om kärleken till mammon, de jordiska ägodelarna. Jag utgår inte direkt från den, utan i stället ska vi ägna oss åt ämnet:

Guds ord är vår drivkraft

Ämnet är en utvidgning av den sista versen i dagens psaltartext (Ps 119:105):

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

Dagens ämne handlar om följden av att Guds ord ska lysa oss och vägleda oss, så att vi i vårt vardagliga liv får en rätt inriktning. Den gammaltestamentliga texten talar om lättja och flit, och episteltexten varnar oss för att leva oansvarigt, så att vi struntar i att använda våra gåvor för att göra gott mot andra människor. Predikotexten talar om att vara trogen och hederlig i det lilla och att det inte går att tjäna både Gud och mammon.

Utifrån vårt huvudämne ska vi ägna oss åt tre delämnen:

  • Ett rätt förvaltarskap grundar sig på Guds bud
  • Ett rätt förvaltarskap får sin drivkraft av evangelium
  • Ett rätt förvaltarskap får vi lära av Jesus

1. Ett rätt förvaltarskap grundar sig på Guds bud

Gud har gett oss sina bud för att vi ska ha ett rättesnöre för hur vi ska leva tillsammans på ett ordnat och rättfärdigt sätt. Det är lagens första bruk. Han ger oss också lagen i en sådan skärpa att vi ska inse att vi inte kan leva så att vi förtjänar att få komma till himlen och åtnjuta hans eviga välsignelser, utan att vi behöver en Frälsare som sonar våra synder mot Guds bud och ger oss sin rättfärdighet av nåd, utan vår förskyllan. Det är lagens andra bruk.

Vad säger då Gud i sina bud?

I det här sammanhanget gäller det förvaltarskapet, och då handlar det närmast om att förvalta det materiella goda som Gud ger oss. Det är alltså det sjunde budet som ger oss anvisningar. Det lyder:

Du ska inte stjäla.

Luther förklarar  i Lilla katekesen vad det här budet betyder i praktiken:

Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte tar vår nästas pengar eller ägodelar, eller tillägnar oss dem genom ett oärligt handlande, utan hjälper honom så att hans ägodelar och affärer befrämjas och beskyddas.

Till ett rättfärdigt förvaltarskap hör att vara ärlig och veta skillnaden mellan mitt och ditt. Det leder aldrig till något gott att försöka lura åt sig det som tillhör andra. Det märker vi för egen del när andra gör så mot oss. Vi blir arga när någon tar ifrån oss det som hör till oss, om det sedan sker genom direkt stöld, rån eller genom att lura oss. Vi vet av naturen att det är fel.

Ändå är det något som vår mänskliga natur frestar oss till. Vi strävar efter att få mera pengar, och skaffa oss minst lika fina hus och bilar som grannen. Vårt lands lagar hjälper oss att förstå att vi inte ska göra så. För den som stjäl blir anmäld till polisen och domstolen och vi tvingas ta emot straff. Om vi vill ha ett namn om oss att vi är hederliga medborgare är risken för straff tillräcklig för att få oss att avstå. Lagen fungerar som en tygel, som hindrar oss från att göra de yttre, grova synderna.

Men djävulen är skicklig i att fresta oss och få oss att falla i synd. Han intalar oss att det finns sätt att få mera ägodelar genom att utnyttja kryphål i lagen eller utnyttja andras förtroende för oss, så att vi kan skaffa mera utan att någon märker det. Det är precis det som Luther förbjuder oss att göra: ”tillägnar oss dem genom ett oärligt handlande”. Och han visar oss också vad som ska vara vårt rätta ögonmärke: ”hjälper honom så att hans ägodelar och affärer befrämjas och beskyddas”.

Det handlar alltså om det rätta sinnelaget. Det påminns vi också om i de nionde och tionde buden, som förbjuder oss att begära det som inte tillhör oss. Redan begäret efter det som inte är vårt är synd. Men det rätta sinnelaget innebär också något mera: att aktivt arbeta för att vår nästa ska få det bättre. Det är också synd mot sjunde budet att vara lat. Där kommer dagens texter med konkret undervisning.

Ordspråksboken säger att vi drar över oss olycka om vi är lata och inte använder våra gåvor så att de tjänar vår nästa. Och det samma säger Paulus i dagens episteltext (2 Tess 3:11–12):

Vi hör att vissa bland er lever oansvarigt. De arbetar inte utan gör allt möjligt annat. Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.

Det är alltså fråga om kristna som utnyttjar andra och inte själva drar försorg om att skaffa sig mat för dagen. För dem predikar Paulus lagen:

Den som inte vill arbeta ska inte heller äta.

I vår tid talas det mycket om den lutherska arbetsmoralen. Vad grundar den sig på, om en sådan finns? Jo, på Guds ord, och just på den här lagen, att vi ska vara trogna i vårt arbete och i vårt förvaltarskap. Vi ska inte spara oss och försöka slinka undan ansvar. Har vi fått en uppgift ska vi sköta den med flit. Det är helt rätt och riktigt.

Det är en välsignelse i vårt samhälle att det finns ett skyddsnät om man råkar illa ut. Man kan få sjukersättning om man blir arbetsoförmögen. Om hemmet brinner upp kan man få ersättning via brandförsäkringen. Man får hjälp från arbetslöshetskassan eller FPA om man blir arbetslös. Men det är förkastligt att utnyttja sådana förmåner så att man t.ex. väljer att lyfta arbetslöshetsersättning fast man har krafter att arbeta och erbjuds arbete. Där svävar Guds ord inte på målet. Att vara lat och utnyttja andra, även om det är samhället som utnyttjas, är synd.

Det finns också en annan sida. Om vi bara har lagens piska på oss blir arbetet tungt. Det blir något som vi måste göra för att andra har bestämt det. Så är det med lagen som arbetsgivare. Vi hittar ingen glädje i arbetet. Då söker vi glädjen genom att ställa krav på bättre lön och bättre arbetsförhållanden. Men för att hitta den rätta motivationen till att utföra vårt arbete med glädje behöver vi evangeliet. Då kommer vi över till dagens andra ämne:

2. Ett rätt förvaltarskap får sin drivkraft av evangelium

Det är här som den lutherska arbetsmoralen får sin förklaring: Martin Luther upptäckte och lyfte fram hur Jesus har gått in under lagen och fullbordat den i vårt ställe. Han var den som levde rätt i allt, för oss.

När vi inser att vi inte kan göra det som lagen säger oss, utan får bekänna att vi varje dag och varje stund syndar i tankar, ord och gärningar, då får vi se på Jesus. Han levde rätt och gjorde allt det som lagen föreskrev. Han levde utan synd.

Men det gjorde han inte för sig själv, utan han gjorde det för att kunna byta med oss. Den synd som vi med rätta ställs till svars för när vi står inför lagen, och det straff som Guds lag föreskriver för den som gör så, den tog Jesus på sig. Han tog hela världens syndaskuld och bar hela straffet för allt det onda som skett ända från Adam till den yttersta dagen. Det är ju en fruktansvärd skuld för allt detta onda! Men den bar Jesus då han hängde på korset. Han hängde där för min och din synd, han hängde också där för Stalins och Hitlers grymheter, för allt det hemska som de muslimska extremisterna gör i dag.

Och så ger han oss sin rättfärdighet!

När vi ser hans kärlek och då Anden visar vilken välsignelse han ger oss vill vi svara: Herre, du har gjort allt detta för mig. Nu vill jag också göra något för dig.

Så kommer den verkliga drivkraften till att leva rätt och ärligt från evangeliet: att se på Jesus. Det är evangeliet, det goda budskapet om vad han har gjort för oss, som ger oss glädje i vår tjänst. För vi ser att det som vi gör för våra medmänniskor, det gör vi egentligen för honom. Och om vi frågar vad vi ska göra för honom, som gjort så mycket för oss, så svarar han att vi ska arbeta för att våra medmänniskor ska få det bättre. Vi ska tjäna vår arbetsgivare i glädje och hjälpa hans företag att blomstra, vi ska gå in i de uppgifter som han anvisar oss utan att tänka på de mödor och svårigheter som de innebär för oss. Det här gör vi för att Jesus inte sparat sig själv, utan tjänat oss i kärlek.

Ett bra exempel på hur evangeliet verkar har vi i 2 Kor 8–9, där Paulus skriver om insamlingen för de lidande i Jerusalem. Han berättar om hur makedonierna vädjat om att få vara med och hjälpa, trots att de själva var fattiga. Varför? Jo, de hade en drivkraft:

Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.

Därför vill vi lära av Jesus. Det är vårt tredje ämne.

3. Ett rätt förvaltarskap får vi lära av Jesus

Till att börja med kan vi se på hur Jesus arbetade. Många gånger kom så mycket folk till honom att han inte fick tid att äta. Ännu mindre hade han tid att vila. Knappt hann han göra det ens på natten, för då behövde han vara med sin Far i bön. Ändå heter det om honom att han tog sig an alla. Inte åt en enda sa han, att det nu var tid att stänga för dagen. Han avfärdade ingen med att han nu höll på med sin middag och bad dem vänta tills han var klar.

Det ger oss anledning till att se vad våra medmänniskor runt om oss behöver. Vad har vi för ansvar för dem?

Först och främst har vi ett ansvar för vår familj. Hur kan jag göra en insats i mitt hem, som familjefar, som husmor, som barn?

Ansvaret som förälder handlar inte om att förverkliga sig själv. Det handlar om att verka för familjen, att sätta dem före en själv, och framför allt tänka på barnens fostran med sitt eget exempel. Om både man och hustru tänker på det sättet behöver de inte tänka på hur de ska förverkliga sig själva, utan de kommer båda att få krafter att göra sina insatser i kärlek för den andres bästa. Tänk på hur Paulus förmanar mannen (Ef 5:25):

Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den.

Här finns också en förmaning till barnen att inte vara lata utan lyda sina föräldrar och gärna hjälpa dem.

För det andra har vi ett ansvar för vår församling. Vi har ett ansvar att dra försorg om att Guds ord predikas och att sakramenten förvaltas. Det betyder att vi behöver pastorer. Och det är församlingen som bär ansvar för att de får sitt uppehälle. Det heter ju (1 Kor 9:14):

Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.

Under det gamla förbundets tid fanns en lag på att man skulle ge tionde. Vi har ingen sådan lag i Nya testamentet. Det är fritt för varje kristen att avgöra hur mycket man kan lägga undan för församlingen. Men då ska vi inte tänka, att vi först måste se till att vi själva har tillräckligt och sedan se om det räcker något till församlingen. Nej, här gäller det som Jesus har sagt, att vi först ska söka Guds rike och hans rättfärdighet, så ska allt det andra också komma oss till del. Vi frågar alltså först vad som hör Gud till och sedan ska han förse oss med det vi behöver. Allt det vi har är ju en gåva av Gud. Vad har vi fått som inte är en välsignad gåva av Gud? Ge honom då i glädje det som tillhör honom, så ska du också ha tillräckligt för dig själv!

För det tredje har vi ett ansvar för vår arbetsgivare. Ett lönearbete är inte en chans för oss att få ut så mycket pengar som möjligt för så lite arbete som möjligt, utan det är en insats för att  hjälpa honom att få en så god avkastning på sina investeringar som möjligt. En anställd i ett företag är en medarbetare, en förvaltare. Det här betyder att en kristen inte kan jobba för vilket företag som helst. Ett företag som verkar för dåliga syften kan man ju inte sträva efter att betjäna och främja. Men har man en kristen arbetsgivare är det en stor välsignelse, för då kommer han också att se till sina medarbetares bästa. Och också en ogudaktig husbonde är värd all respekt och ska tjänas på samma sätt.

Samma sak gäller vilka arbetsuppgifter vi utför. Allt arbete känns inte värdefullt och kanske inte heller meningsfullt just i den stunden. Men vi ska inte försöka komma undan de tråkiga uppgifterna för att i stället själva få de trevligare. Någon ska ju göra dem. Tänk på att just ditt handlande i det lilla är ett vittnesbörd om Jesu kärlek till oss. Om vi tänker på hur Jesus gjorde, så drog han sig inte undan det allra svåraste, utan gick in i det för vår skull.

Lina Sandell beskriver vardagstjänsten så här:

Och vad som annars vore tungt
och svårt på många sätt,
det gör din nåd, o Jesus,
för mig så ljuvt och lätt.
Ty kan jag endast tänka,
vad än jag tar mig för:
jag gör det för min Jesus –
hur lätt jag då det gör!

I allt det här har vi alltså vår blick fäst på Jesus, och vi lever vår vardag i bön om att få tjäna honom och följa honom i hans exempel. Och vi gör det inte för att behaga honom, utan för att han har gett oss så oändligt mycket, genom att han älskat oss och gett sitt liv för oss. Och vi har också så fantastiska löften om välsignelse när vi tänker så, som Paulus skriver (2 Kor 9:8):

Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.

Vi får be att han ska öppna våra ögon för den här väldiga sanningen. Låt oss be:

Men, Herre Jesus, hjälp du mig,
att jag må leva helt för dig
och söka glad och kärleksfull
att göra allt blott för din skull!

Amen.