Predikant och liturg: Ola Österbacka. Kantor: Hans Ahlskog. Predikotext: Matt 28:1–7.

Bön: Himmelske Far, sänd din Ande för att predika om Kristi uppståndelse och öppna våra hjärtan för ordet, så att vi inte är tröghjärtade att tro det livgivande evangeliet.

Påskmorgonens händelser

Det måste ha varit en fruktansvärd sabbat. De var många som hade lämnat sina hus och hem och övergett sina yrken för att följa Jesus, som de trodde var Messias.  Nu var han död. En död Messias var en falsk Messias. Han hade visserligen lagts i en ny grav som gjorts för de rika, och inte kastats bland förbrytarna i massgrav, men vad hjälpte det. En grupp kvinnor hade suttit mittemot när Josef och Nikodemus lade in kroppen i klippgraven och de såg var han lades. De såg också att ett stort stenblock rullades framför graven, kanske som ett något kantigt hjul.

Sen var de stilla under sabbaten. När sabbaten tog slut vid solnedgången var det för sent att gå till graven, men de vill göra sin sista tjänst åt sin Mästare genast på söndag morgon. De går alltså medan det ännu är mörkt och innan de hunnit fram till graven har solen börjat gå upp. Det är Maria från Magdala, den andra Maria (som i Mark 15:40 sägs vara mor till Jakob den yngre och Joses) och Salome. Men det kan lätt hända att där var så många som ett halvt dussin kvinnor, eftersom de bibliska författarna ofta nämner bara några centrala personer och utelämnar andra.

Kvinnorna grubblar över hur de ska få bort stenen som är rullad framför graven. Men det visar sig att de oroar sig i onödan. För Gud själv har sänt sin ängel för att i stor makt och härlighet, som en blixt och med jordbävning, rulla undan stenen. Han slår de vaktande soldaterna så de blir som döda.

Kvinnorna ser att stenen är bortvältrad och graven är tom. Den första reaktionen är att någon har stulit bort Jesu kropp.

Två änglar visar sig och berättar den glada nyheten för dem att Jesus har uppstått. Ängeln som talar ber dem gå till lärjungarna och tala om nyheten, och säger att Jesus ska träffa dem i Galileen. Tydligen delar sig kvinnorna här, så att några rusar iväg, och enligt Markus är helt tysta och berättar inget.

Maria från Magdala vänder hon sig om och ser Jesus, men hon känner inte igen honom i sina tårar och tror att han sköter trädgården. Jesus kallar henne vid namn, som återges på arameiska: Mariam, och då inser hon vem han är. Johannes återger också hennes svar på arameiska. Hon är alltså den första som den uppståndne Kristus visar sig för.

Det finns nu en märklig utsaga: Hon faller honom om fötterna, men Jesus säger: ”Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern.” Det här är inte en bra översättning. Giertz säger att verbformen utsäger att det handlar om ett fasthållande: håll inte fast mig. Förklaringen är att Maria önskade att Jesus skulle bli kvar hos dem, men Jesus visade att han inte skulle vara med dem som tidigare, utan att han nu stod inför sin himmelsfärd.

Nu får Maria i uppdrag att gå och berätta för lärjungarna att han har slutfört sitt uppdrag här på jorden. Hon fick inte befallning att predika om honom, utan att vittna om att han har uppstått för lärjungarna.

Maria Magdalena springer (Joh 20) till Petrus och Johannes. Det kan vara så att hon har rusat iväg till Petrus och Johannes och sedan återvänder till graven där hon möter Jesus.

Petrus och Johannes springer i sin tur till graven. Johannes kommer först fram, men går inte in i graven. Han lutar sig bara in och ser linnebindlarna ligga där. Petrus kommer efteråt, kanske för att han är äldre, eller kanske för att han drar sig till minnes hur han förnekade Jesus. Han kommer efteråt och går in i graven. Det kan ha varit ungefär en meterhög öppning, så man måste böja sig ordentligt. Så går också Johannes in och ser hur bindlarna ligger kvar, och hur huvudduken är hopvecklad på sitt ställe. Det här är en detalj som utsäger, att Jesus har gått rakt igenom bindlarna som var dränkta i balsameringsmedlen som Nikodemus och Josef hade ordnat med och som därför var stelnade. Men de förstår ännu inte vad som hade hänt.

Fyllda av förundran går Petrus och Johannes tillbaka till staden.

De många olikheterna

Man har funderat en hel på skillnaderna i evangelisternas berättelser. Jag kan varmt rekommendera en bok av Karsten Bürgener: Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Förf. hade sysselsatt sig länge med frågorna och tyckte att det här är ett exempel som visar att det orimligt att tänka sig att Bibeln är inspirerad av den helige Ande och ofelbar. Berättelserna motsäger varandra nästan på alla punkter. Det är bara i huvudfrågan: att graven var tom och att Jesus visade sig efter sin uppståndelse som man är överens.

Det är olikheter i tidpunkten när kvinnorna tillreder smörjelseoljan, det är olika antal personer, olika antal änglar, änglarna framför olika budskap, och det är olika uppgifter om kvinnorna faktiskt berättar om den tomma graven eller inte.

Man brukar säga, att om vittnen är helt samstämmiga, så mister de trovärdigheten. Då är det ett tecken på att de inbördes har jämkat sina berättelser. Det står om Lukas, att han noggrant forskade om allt. Då han skrev fanns en mängd ögonvittnen som kunde intyga att det var så som det skrevs, eller, om han skulle ha skrivit något fel skulle det ha kunnat motsägas av vittnena.

Johannes avviker en del från synoptikerna, men han kände helt säkert till deras berättelser.

Efter hand som Bürgener forskade i detta kom han allt mera fram till hur rimligt det var att allt gick att få att gå ihop. Han utvecklades själv under processen från bibelkritiker till en som började lita på Bibeln i alla detaljer.

Det är några principer som han fann vara nycklar till problemen. Grundproblemet är att man tänkte annorlunda på Jesu tid.

  1. Den juridiska principen om två eller tre vittnen. Detta gör att det ofta sker utelämningar, för att två eller tre vittnen var nog. På den här tiden var kvinnor inte vittnesgilla. Deras vittnesmål räknades inte som juridiskt hållbart. Därför nämner Paulus inte kvinnorna i uppräkningen av vittnesmålen i 1 Kor 15. Joh 21:14: ”en tredje gång” – Jesus hade uppenbarat sig tre gånger före det! Men han räknar inte Maria med.
  2. De ofullständiga personuppgifternas problem: evangelisterna berättar ofta bara om de centrala personerna och utelämnar övriga. Lukas var mån om att framhålla kvinnor i olika sammanhang, men han nämner inte att Maria såg Jesus. Johannes fokuserar på Maria, Petrus, Johannes och sedan Tomas.
  3. Man använder ett kollektivt uttryckssätt: de tolv, eller de elva, när det gäller bara en del, eller en större grupp.
  4. Man är inte noga med att beskriva allt i tur och ordning (undantag: Lukas), inte heller anger man platser exakt så som vi gör.

 

Lärjungarnas otro

En av de absolut viktigaste nycklarna är: Hur kunde det vara så svårt för lärjungarna att förstå och ta emot budskapet att Jesus hade uppstått?

Jesus hade vid tre skilda tillfällen talat om sitt lidande och sin död och uppståndelse. Ändå trodde de inte. Däremot trodde judarna det, och ville ha vakt vid graven.

Evangelisterna framhåller denna otro. De gör det trots att det försätter dem i en dålig dager.

  1. Oförmågan att tro vittnar om att lärjungarna inte hade fabricerat hela historien eller ställt till ett bedrägeri. Hur skulle de hitta på en sak som efter några veckor skulle leda till martyrdöden och att de blev förföljda?
  2. Orsaken är den samma som att Gud väntade i 25 år innan han lät Sara föda löftessonen Isak: det skulle bevisligen vara omöjligt för mänskor att tänka ut. Det var otänkbart för lärjungarna att detta skulle ske. Det var inte påhittat av dem. Det som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud. Jesus visade sig inte på en gång vid graven, utan han lät kvinnorna och Petrus och Johannes se den tomma graven, vilket kunde vara mångtydigt. Efter hand visade han sig, men då förebrådde han dem för deras otro.
  3. På samma sätt är det med den tro som Gud uppväcker i dag: det sker genom under, inte genom någon människas vilja eller strävan. Att en människa kommer till tro och föds på nytt är ett lika stort under, oberoende av om det sker i barndopet eller när Ordet predikas för en lyssnande vuxen. Människan är lika motsträvig.

Vi ber: Lovad vare du, vår Herre Jesus Kristus, som genom din heliga uppståndelse har brutit dödens udd och fört liv och oförgänglighet i ljuset. Vi ber dig: Ge oss del av det liv som du har vunnit åt oss, så att du verkar i oss genom livets ord, och vi dag för dag vandrar i kraften av din uppståndelse. Skänk oss till sist med alla trogna en glädjerik uppståndelse. Amen.