Predikan av Øyvind Edvardsen i Lepplax bykyrka på Marie bebådelsedag 22.3.2015.
Predikotext: Luk 1:46-55, Marias lovsång.

 

Vem kunde ha förberett Maria på ängelns budskap? Tänk vilket meddelande ängeln kommer med till henne. Hon har funnit nåd hos Gud. Herren är med henne. Hon ska bli havande och föda en son som hon ska kalla Jesus. Han ska vara den Högstes Son och Herren ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig få något slut.

Vilket budskap Maria får. Hon ska föda Guds egen Son. Det vet hon eftersom hon känner löfterna om Frälsaren från Gamla testamentet. Hon vet att den utlovade Frälsaren ska komma från Davids hus och ätt. Det måste vara en storartad upplevelse för henne. Hon är den som Gud vill använda för att Gud ska kunna förverkliga sin frälsningsplan.

Men hur ska det ske? Maria har inte varit med någon man. Hon förstår att hon har med Gud att göra, men undrar självklart på hur han har tänkt att det praktiskt ska låta sig genomföra. Men ängeln kan lugna henne med det att Gud har en plan. Han ska sända Den Helige Ande som ska komma över henne, och Guds egen kraft ska vila över henne.

Det är Guds Son hon ska föda, Gud står bakom hans tillkomst. Frukta inte, Maria, säger ängelen. Gud har en plan. När han ber om något från människor så har han också en plan för hur det ska genomföras. Han säger, gör detta, och glöm inte att jag är med dig. Det här ska du göra, och det kommer att gå bra, eftersom det är min vilja.

Sällan har en människa fått ett så klart och tydlig löfte från Gud som Maria fick den gången. Men så var det också något utöver det vanliga hon skulle vara med om. Hon skulle få vara den som deltog i uppfyllelsen av löftet till Guds folk. Hon skulle vara den vars moderliv skulle bära fram Guds egen Son, världens Frälsare.

Det var nödvändigt att hon också fick löftet om att Herren också skulle se till att det hela kom att sluta lyckligt. Det var Frälsaren hon skulle bära fram. Gud skulle uppfylla sitt löfte åt sitt folk, och Maria var den utvalde medhjälparen i den nödvändiga händelse att Gud skulle bli människa.

Vad svarar Maria till ängeln? Nå, jag hör vad du säger, ock känner till Gamla testamentets löften om Frälsaren och vet att han ska födas av en jungfru, men det här känns inte bra, så jag tror inte på det du säger. Jag hör vad du säger Gud, men eftersom jag inte maktar med det, så tror jag inte att det är sant. Jag förbehåller mig åtminstonde rätten att tvivla.

Detta skulle kunna vara en mänsklig reaktion på Guds plan med henne. Men Gud hade inte utvald Maria av slump. Han hade tänkt genomföra sin plan. Han meddelade henne endast vad han hade tänkt genomföra, hur det kom att gå till och att hans egen kraft kom att vila över henne. Den Helige Ande övertygade henne och Maria svarade: Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.

Vilken förtröstan Maria visar på Herren. Vilken gudsfruktan. Hon överger sig helt och hållet i Herrens händer och förtröstar på honom och litar på att det han säger är sant och att han vet vad han gör. Det är tillräckligt för henne att lita på Herren, hon behöver inte någon annan övertygelse. Maria är ett exempel på sann gudsfruktan eftersom hon pekar på Herren och förtröstar på Herren.

Hur är det med oss? Vågar vi förtrösta på Herren i våra liv? Vågar vi göra det vi vet är Guds vilja? Vårt problem i denna världen så fylld av synd är att Guds Ord aldrig får ljuda så klart för oss som när ängeln kom till Maria. Vi lyssnar aldrig enbart till Guds Ord och hans vilja, det är inte enbart vår auktoritet. Vi lyssnar till många andra röster också. Guds Ord får i bästa fall komma fram innimellan allt det andra som tas in.

Eller också överbelastar vi oss och andra med en mängd ytlig kristendom och ytlig kunskap. Det blir också ett problem när Guds Ord handlar om kvantitet, snarare än kvalitet. Vi blir inte mer grundade och säkrare i Guds Ord bara för att vi har mycket av det, men inte låter oss formas av det och ledas av det och låta det vara fundamentet för våra liv.

Människans förnuft och egna tankar och känslor står ofta i vägen för det liv Gud vill att vi ska leva. Vårt förstånd formas inte enbart av Guds Ords undervisning. Det finns tävlande intressen i vårt sinne. Djävulen står på ena sidan och Herren på den andra. Djävulen gör allt han kan för att få oss att tvivla på Guds Ord och hans löften. Han sår ett frö och är tillfräds med att det finns ett litet snäv av tvivel hos oss hela tiden. Han är tillfräds med att vi aldrig blir riktigt säkra och förtröstar till fullo på Herrens löften.

Synden har också resulterat att vi inte har en fullkomlig förståelse för vad och hur Herren vill att vi ska leva och leda våra liv. Det enda sättet vi kan nå en större klarhet och mogenhet i våra kristna liv är att regelbundet befatta oss med Guds Ord. Låt det vara en natulig del av ditt liv att läsa Bibeln, att lyssna till Guds Ord, att gå till gudstjänst och byggas upp av Herrens Ord. Tänk att du ska leva med Gud hela ditt liv, inte bara som en insats i dag, eller i morgon. Det är inte utan orsak att det redan i de första kristna församlingarna lästes en portion ur Skriften varje vilodag, istället för allt på en gång, eftersom det hade judarna redan gjort i flera hundra år.

Det är Guds Ord som bygger oss upp, inte tvärt om. Lite i taget. Att jobba med Guds Ord kräver tålamod. Vi kan inte producera Guds Ord eller göra det mer mäktigt eller verkligt. Det ända vi kan göra är att låta bli att stå i vägen för det så att det får ljuda klart och tydligt och låta Gud få verka genom det enligt sin egen tidtabell så att vi kan gå från mjölk till fast föda i den undervisning som han ger. Och vi vet att från barn till vuxen tar det några år, det är därför en grundläggande förutsättningen i undervisningen med Guds Ord att det är ett livslångt projekt.

Vad handlar frälsningen om? Maria hade förstått det. I sin lovsång prisar hon sin Gud för att han har sätt till henne i hennes ringhet. Hon vet att hon inte var värd denna stora ära att bära fram Guds Son till världen. Hon kände sin synd och sin ringhet. Hon såg hur liten hon var i gemförelse med sin Gud. Hon prisar honom för hans storhet, det är han som är stor, inte hon.

Hon ser uppfyllelsen av Gamla testamentets löften om Frälsaren som om det händer just då när hon prisar sin Herre. Hon ser uppfyllelsen i nutid. Hon står mitt i händelsernas centrum. Hon får vara med om världshistoriens största ögonblick. Frälsaren kommer. Gud uppfyller sitt löfte åt sitt folk Israel. Hans makt och välde är utan slut. Han övervinner all värdsligt motstånd och han välsignar sitt eget folk och de som förtröstar på honom. Gud är genomgående god mot sitt folk. Och han håller vad han lovar.

Maria var Jesu mor. Jesus Kristus är vår Frälsare. Hon var en syndare, han var syndfri. Hon kunde inte uppfylla Guds lag, Jesus uppfyllde den för henne. Hon kunde inte frälsa sig själv från sina synder, Jesus tog hennes synder på sig. Han tog också straffet för hennes synder och gick i döden med alla hennes synder och hela världens synder. Han övervann synden och döden och djävulen för Maria och för alla oss andra. Det är Gud som är stor och barmhärtighet och rik på nåd. Vi, tillsammans med Maria, är dyrt friköpta Guds barn. Friköpta så att vi kan leva våra liv till Guds ära.

Samtidigt som Jesus har friköpt oss från lagens krav och bördor så ska vi i vår nya människa leva värdiga liv i enlighet med Guds vilja. Vår nya människa vill göra detta, vår gamla människa vill det inte. Så länge vi befinner oss här på jorden får vi kämpa med denna spänning mellan vår gamla och vår nya människa.

Vi får också kämpa med att vårt förstånd och våra känslor inte fullkomligt speglar Gud och hans vilja. Det är omöjligt att förstå allt på en gång, men om vi inte låter Guds Ord vara vår ledstjärna så kommer vi iallafall aldrig fram till någon klarhet. Paulus talar till en av sina församlingar att de är som små barn som fortfarande inte är redo för fast föda.

Ni som har uppfostrat barn och ungdommar vet detta bäst själv. Ni uppfostrar de med det mål att de ska bli vuxna en dag och kunna stå på egna ben. Vägen dit är krävande eftersom barn och ungdommar är som de är, de är inte fullt färdiga. De gör uppror och tästar gränsar. De vill ledas, men ändå inte. De vill ha svar, men ändå inte ha svar. Det finns inget tålamod, allt ska ske i dag. Det är inte ett kompliment Paulus ger vuxna människor när han beskriver de som barn, eftersom det är inte meningen att vi ska förbli som barn hela våra liv, heller inte i våra kristna liv.

Gud förväntar av oss kristna att vi ska nå fram till allt större mogenhet och förstånd och insikt genom att använda Guds Ord flitigt och regelbundet. Litet i taget, snarare än allt på en gång. Det finns en kär sång som heter En liten stund med Jesus. Och det beskriver Guds vilja väl med våra liv. Ta en liten stund med Jesus varje dag. Och se sedan hur rik och barmhärtig han är mot dig. Då kan du dagligen sjunga Marias lovsång för dig själv eller tillsammans med andra. Du kan sjunga som hon gjorde den gången då hon fått veta att Frälsaren nu skulle komma. ”Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud min Frälsare.” Amen.

Låt oss bedja.

Vi tackar dig vår käre Gud och Far för att du har sänt Frälsaren till oss. Tack för att du är barmhärtig och rik på nåd mot oss. Tack för att du har köpt oss fri genom din egen Son, Jesus Kristus, vår Frälsare. Vi ber dig vår käre Gud och Fader, att du bevarar Guds Ord ibland och gör oss så att vi ständigt vänder oss till det. Gör oss till mogna kristna vars förstånd formats av budskapet om Frälsaren och av ditt evangelium. Lär oss att se vad det betyder att vara Guds friköpta barn i denna värld så full av synd och sorg. Bevara Guds Ord ibland oss och bevara oss i ditt Ord. I Jesu namn. Amen.