Predikotext Lukasevangeliet 14:16-24.

Dåliga ursäkter

I går firade de bröllop på slottet i Stockholm. Ännu en prins har fått sin prinsessa. Flera hundra inbjudna gäster till fest. Utanför ett folkhav av människor som fick vara nöjd med en liten glimt av brudparet på väg från vigseln till festen. Tänk om vi hade fått inbjudan till bröllopsfesten. Bara föreställ er för er liten stund det scenario att en inbjudan till deras fest skulle ha kommit i er postlåda för en stund tillbaka. Ni kanske inte tycker så mycket om kungafamiljen. Ni kanske inte håller så högt de människor som vid altaret i går sade ja till att dela liven tillsammans. Överlag kanske svenska kungahuset inte är riktigt din smak.

Oberoende vad du tycker om europeiska kungahus i det 21 århundradet. Om någon av oss hade fått en inbjudan till en bröllopsfest på slottet så tror jag vi hade tänkt oss om både två och tre gånger innan vi skickade i väg ett svar. Ett alternativ som vi hade brottats med tror jag vore om vi skulle tacka ja, trots allt. En fest på slottet, en sådan möjlighet kommer inte två gånger, det kan kvitta vad vi tycker om kungahuset. Det kunde vara tidernas möjlighet. Och om vi kom till att vi borde tacka nej till en sådan inbjudan så tror jag att vi hade tänkt oss gott om innan vi gav ett välgenomtänkt och välformulerad svar. Vi vill helst inte komma med någon dålig ursäkt.

Det kan finnas tillfällen och omständigheter i våra liv vi med gott samvete och med goda ursäkter kunnat avtacka oss en inbjudan till slottet i Stockholm. Vad som är viktigt för människor här livet är ofta en relativ fråga. Den ena håller det ena högra en vad den andra gör och tvärt om. För en människa kan det vara viktigare med en rofylld stund ute vid havet än en stökig fest i stan. För en annan kan det vara tvärt om. Genom våra liv råkar vi ut för olika sorters inbjudanden. Utifrån vår livssituation och tid och kraft får vi avgöra om vi ska ja eller nej till det som kommer vår väg. Det skadar kanske högst våra mänskliga relationer en tid om vi tackar nej till att uppvakta någon annan människa i en viktig händelse i deras liv.

Till skillnad från alla inbjudningar vi får här i livet som endast har konsekvenser för detta jordelivet så finns det en inbjudan vi inte ska tacka nej till. Tackar vi nej till den så spiller vi bort det liv som kommer efter livet här på jorden. Tackar vi nej till den så säger vi samtidigt nej till en rad välsignelser som har sin början i det här livet och som når sin fullbordan i det nästa. Tackar vi nej så tackar vi samtidigt nej till evigheten med Gud.

Jesus berättar i dagens predikotext en liknelse om en stor stor festmåltid. Han är själv gäst hos en Farisee och har just förebrådd gästerna för deras självvalda bordsplacering. Han har också berättat en liknelse om vilka människor de ska inbjuda till måltid. De ska inte bjuda in sådana som kan bjuda in tillbaka. Men de ska bjuda in sådana som inte har något eget att komma med.

Liknelsen i dagens Bibelberättelse är en fortsättning på denna dialog mellan Jesus och gästerna vid fariseens bord. Jesus utmananas av en av bordsgästerna där när gästen säger till Jesus: ”Salig är den som får bli bordsgäst i Guds rike.” Det mannen säger är sant, men det kan låta som att det är på Gud det beror vilka som får komma in i hans rike. Att Gud skulle ha givit en selektiv inbjudan och bara vill att vissa ska bli frälsta. Detta som bakgrund för Jesu liknelse i dagens text.

Jesus berättar om en man som bjuder in till en stor festmåltid. Inbjudan till festmåltiden har han skickat ut god tid i förväg. När det är klart för fest sänder han ut sin tjänare för kalla in de inbjudna. Men genast börjar de inbjudna att ursäkta sig. Vi får höra tre ursäkter som kanske hade accepterats om det var vilken värdslig fest som hälst de var inbjudna till. Men dessa hade alltså redan fått sin inbjudan, nu kom kallelsen att allt var färdigt. De hade fått tid att förbereda sig för festen, men ändå kommer de med ursäkter när tiden är inne och festens herre även skickar ut sin tjänare för att kalla de in.

De två första som ursäktar sig är för upptagna med sin investeringar och ägodelar, de kan därför inte komma till festmåltiden. Den ena har köpt en åker och den andra har köpt fem par oxar. Den tredje har just gift sig och är för upptagen med att bilda sin nya familj, han kan därför heller inte komma påstår han. När tjänaren kommer tillbaka och berättar detta för sin herre blir han vred. Här har han bjudit in dessa människor till sin stora festmåltid och så när tiden är inne så kommer de med dåliga ursäkter om varför de inte kan komma. Mannen skickar så tjänaren ut för att bjuda in andra människor till måltiden. Tjänaren går genast ut och kallar in fattiga och krymplingar, blinda och lama. Med alla dessa inne finns fortfarande plats till fler. Tjänaren skickas igen ut på vägar och stigar för att uppmana människor att komma med till festmåltiden. Men ingen av de som först var bjudna ska få komma in och smaka herrens måltid.

Genom hela Gamla testamentet hade Guds Ord kallat judarna till omvändelse. Gud hade haft tålamod med sitt utvalda folk. Han hade suttit och väntat på dem så att de skulle få tid att vända om från sina synder, från sin obotfärdighet, från sin otro. Gud hade gett dem god tid, flera tusen år. Han hade skickat inbjudan till dem om frälsningen som skulle komma i hans egen son, Messias. Detta löfte hade judarna fått. Men vi vet vad som hände när Människosonen kom till jorden enligt alla profetior som tidigare uttalats till judarna. De förkastade honom.

De ville inte ha den frälsare Gud hade sänt till dem. De ville ha en jordisk ledare, de ville inte ha någon frälsare från synden. De ville enbart räddas från jordisk nöd och motgång. De ville ha en synlig och i mänsklliga ögon stark ledare som kunde leda dem mot deras jordiska fiender. En frälsare från synden med himmelriket som gåva var de inte intresserade av. De sade nej tack till den inbjudan de sedan länge fått från Gud och nej tack till den slutliga kallelse som Gud skickade ut då Människosonen kom till jorden. Judarna sade som männen i liknelsen nej tack, eftersom de var för upptagna med sina jordiska liv.

Då skickade Gud ut sin inbjudan till de som först inte fått någon. Inbjudan gick ut till hedningarna. Genom undret på pingstdagen och den påföljande verksamheten till Jesu apostlar fördes inbjudan ut till allt folk i hela världen, efter Jesu missionsbefallning. De som först hade fått inbjudan, Israelsfolket, förde själv förhärldelse och fördömmelse över sig. De ville först inte tro att Jesus Kristus var Messias, så gick det inte lång tid förän de förhärdades så att de inte kunde tro det. Deras ögon förmörkades medan hedningarnas ögon lystes upp. Detta tillstånd består till denna dag. Judarna har inte tagit till sig evangeliets budskap om Guds nåd genom frälsningen i Jesus Kristus.

Gud kallade dem, men de sade: vi har inte tid, vi har köpt åker och oxar, vi har gift oss, du måste förstå Gud, vi har inte tid med dig och med din måltid.

När Jesu befallning gick ut till apostlarna att göra alla folk till hans lärjungar och lära dem allt vad han hade sagt dem och döpa dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn, så gick kallelsen ut till oss. Kallelsen till den stora festmåltiden gick ut till oss som var förlorade i våra synder. Vi hade ingen särskild position hos Gud. Vi var uteslutna på grund av vår synder och vår otro. Men Gud kallade oss ändå. Han kallade oss genom evangeliet. Han kallar varje generation människor med de goda nyheterna att vår synd är sonat för och straffet är betalt för. Gud kallar oss till sin festmåltid därför att hans egen son Jesus Kristus har öppnat dörren dit med sin egen kropp och med sitt eget blod. Korset är nyckeln som öppnar dörren till den stora himmelska festmåltiden hos Herren. Jesu kors är det som avgör. På grund av Jesus får vi komma in till måltiden.

Gud kallade var och en av oss till sin måltid då han gjorde oss till sina barn genom dopet. Då vi döptes i den treenige Gudens namn blev vi Guds egna barn och arvingar till det eviga livet hos Honom. Genom dopet har vi inträde till den stora festmåltiden hos Gud. Genom dopet har vi skänkts den tro som förtröstar på Herren Jesus Kristus och hans syndoffer och död och segerrika uppståndelse från de döde. Genom tron vet vi att Jesus är vår Frälsare. Vi vet att vi är Guds barn. Genom dopet är vi det. Inbjudan har gått fram till oss genom evangeliet och vi har tackat ja till inbjudan genom den helige Ande och vi har gått in till måltiden genom dopet.

För den som genom tron förtröstar på Jesus som sin Frälsare börjar Guds rike redan här på jorden. Gud skänker oss redan här på jorden många av de välsignelser han har lovat oss. Han ger oss allt vi behöver till vårt dagliga uppehälle, han ger oss ägodelar, arbete, familj, släkt och vänner. Han ger oss en församling där vi får höra det klara evangeliet om Frälsaren Jesus Kristus. Allt detta är det goda som Gud skänker oss. Gud har alltså kallat oss. Och den helige Ande har tackat ja på våra vägnar. Och vi lever redan nu i Guds rike genom tron på Kristus.

Guds nåd är stor, mycket större än oss. Han vill att alla människor ska bli frälsta. Han ger alla människor deras nådatid här på jorden. Men den dagen kan komma fort när tiden är ute och Jesus kallar var och en av oss hem till sig i himmeln. Vi som redan tror på honom ska se till till att vi förblir hos honom genom att förbli i hans Ord. Vi ska forsätta att ta till oss näring av det livgivande Guds Ord. Och hamnar vi på villovägar bort ifrån Gud, så ska vi lyssna till honom när han kallar oss tillbaka till sig genom sitt Ord. Det är genom Ordet allena som vi kommer till tro och som vi bevaras i tro. Vi får tacka vår käre Gud och Herre att han kallat oss genom evangeliet till sina barn när vi döptes som nyfödda barn. Det finns ingen större skatt på denna jord. Låt oss bevara denna skatt levande genom att förbli i Guds Ord. Amen.

Låt oss be.

Vi tackar dig vår käre Herre och Gud för att du har kallat oss till din stora festmåltid i himmeln. Tack för att du har gjort oss till dina barn i dopet och att vi där blev arvingar till det eviga livet hos dig. Vi ber dig att du fortsätter att bevara oss i tron på dig genom ditt eget livgivande Ord. Bevara oss genom evangeliets budskap. Kalla oss tillbaka med ditt Ord när vi fallar ifrån. Stärk oss och bevara oss i tron på dig så att vi till sist når den eviga saligheten i himmeln hos dig. I Jesu namn. Amen.