Predikan 1.10.2017 på familjegudstjänst i Vakri, Vasa, av Ola Österbacka. Text: Apg 12:5-11.

5 Petrus hölls [därför] kvar i fängelset medan församlingen bad ihärdigt till Gud för honom.

6 Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. 7 Plötsligt stod där en Herrens ängel, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: ”Skynda dig upp!” Då föll kedjorna från hans händer, 8 och ängeln sade till honom: ”Sätt på dig bältet och sandalerna.” Petrus gjorde så, och ängeln sade: ”Ta på dig manteln och följ mig.” 9 Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som hände genom ängeln var verkligt utan trodde att det var en syn han såg.

10 De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. 11 När Petrus blev sig själv igen sade han: ”Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig.”