Predikan på Kristi förklarings dag i Café Salteriet, Björköby, Korsholm, 19.7.2015 av Ola Österbacka. Text: Joh 17:1–5.

– – –

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

O Jesus, hjälp att jag dig finner
och ser i tron din härlighet
och att till sist jag kronan vinner
som du berett av evighet!

Predikotext: Joh 17:1–5:

När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: “Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

Himmelske Far, hjälp oss att se dig och den som du sände till världen som vår Frälsare. Amen.

För ett par veckor sedan, på Apostladagen, fick vi höra om Petrus bekännelse vid Cesarea Filippi långt uppe i norr, vid foten av berget Hermon. I dag firar vi Kristi förklarings dag och platsen för den händelse som beskrivs i evangelietexten är enligt mångas mening just berget Hermon. I dagens predikan utgår vi från början av Jesu översteprästerliga förbön, som han håller strax innan hans lidande börjar.

Vi ska ägna oss åt tre ämnen, som alla återfinns i vår text:

  1. Jesus har en evig härlighet hos Fadern
  2. Jesus förhärligar Fadern i förnedring
  3. Jesus förhärligas då människor lär känna Gud

1. Jesus har en evig härlighet hos Fadern

Det första ämnet definierar vem Jesus är och är därför grunden för de övriga. Det finns alldeles i slutet av vår text:

Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

Det här är ett av grundställena för läran om Jesu preexistens, alltså att Jesus inte är skapad utan född av Fadern i evighet. Jesus är inte av denna värld. Han är lik Fadern i gudomlighet och ära. Så säger Johannes också i det första kapitlet (1:18):

Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.

Han är själv Gud. Han är i Faderns famn. Det är ett lite ovanligt uttryck. Här betonas barnförhållandet mellan far och son. Vanligen brukar vi säga, att Jesus sitter på Faderns högra sida, vilket betyder att han utövar allmakten, den makt som Fadern har. Jesus säger ju till sina lärjungar innan han lämnade dem (Matt 28:18):

Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.

Vi måste med all kraft motsäga dem som lär annorlunda, dem som lär att Jesus är lägre än Fadern, eller att han är skapad och inte av evighet, eller att Gud erkände eller adopterade just denna människa till sin son. Att förneka att Jesus, Guds Son, själv är Gud, är en villolära som slår undan själva grunden för den kristna tron. Därför måste vi säga, att Jehovas Vittnen inte är kristna. De ger inte Jesus den ära som tillkommer honom från tidernas början utan räknar honom vara en skapad varelse, lägre än Fadern. De förnekar den kristna tron.

Den athanasianska trosbekännelsen reder ut hur Jesus kan vara sann Gud, och samtidigt människa med egenskaper som verkar strida mot att han är jämlik med Gud:

Gud är han såsom född av Faderns väsende före all tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden.

Den härlighet som Jesus hade hos Fadern innan världen var till avstod han från när han blev född av moderns väsen i tiden. Då gick han in i sin förnedrings tillstånd. Det ska vi nu se på lite närmare som andra ämne.

2. Jesus förhärligar Fadern i förnedring

Jesus lade av sin gudomlighet, han avstod från sin allmakt, sin allvishet och sitt allvetande, när han föddes av jungfrun Maria här i tiden. Det betyder inte att han skulle ha fråntagits dessa egenskaper, utan att han frivilligt avstod från dem för att kunna tjäna oss människor. Han måste bli en av oss. Han måste komma i syndigt kötts gestalt, som det stod i en äldre bibelöversättning i Romarbrevet, eller som det heter i Folkbibeln 2014: ”till det yttre lik en syndig människa”.

Jesus måste i allt underordna sig mänskliga förhållanden. Han måste leva i fattigdom, han måste prövas av sjukdomar, han måste utsättas för människors mobbning och bli offentligt utskämd. Han grät, han blev hungrig, han blev trött. Han måste också bli frestad av alla slags frestelser som människor drabbas av.

Det fanns en sak där han skilde sig från oss andra. Han föll inte för frestelserna till synd. Han var lik oss i allt annat, men utan synd. Han framstod verkligen som en märklig människa.

När han ställdes inför domarna, översteprästerna, Herodes och Pilatus, då var det inte för att han verkligen hade gjort något ont. Ingen kunde överbevisa honom om någon synd. Men han tog alla människors synd på sig. Han blev vår ställföreträdare, han gjordes till syndabock.

Det var väldigt viktigt att Jesus måste gå igenom allt det här. Skulle han inte ha gjort det, då skulle vi vara kvar i vår synd. På grund av att de första människorna syndade kom alla människor under domen, att vara underställda döden. Den synd som Adam och Eva förleddes till av djävulen har vi alla fått med oss från födelsen, ja, egentligen från avlelsen. Det är en smitta som vi bär med oss. Den smittan märker vi redan hos ett litet barn. Det är naturligt redan för det lilla barnet att säga nej! Det lilla barnets trots och uppror mot föräldrarnas vilja är en synlig följd av syndafallet.

Därför drabbas vi av den dom som Gud uttalade som en följd av att de första människorna åt av kunskapens träd: vi måste alla dö. Den död som Adam och Eva först drabbades av var den andliga döden. Deras relation till Gud förstördes. Deras inbördes relation blev förgiftad – de skyllda ifrån sig, de skyllda på varandra. Den goda relation de hade haft till skapelsen fördärvades. Åkern bar törne och tistel till förfång för bonden. Deras egen kropp underkastades förgänglighet: den blev sjuk, och slutligen dödlig.

Och den värsta följden är att vi riskerar den eviga döden, en osalig evighet med djävulen och hans änglar. Djävulen triumferade, han hade tagit människorna till slavar.

Det här orkade Gud Fader inte bära. Luther diktade:

Han sade till sin ende Son:
Nu vill jag mig förbarma.
Så skynda dit, min käre son,
ge räddning åt den arme
och honom fräls ur synd och nöd.
Befriad från en evig död
låt honom med dig leva.

Och det stora sker:

Guds Son var lydig mot sin Far,
kom till mig här på jorden.
En jungfrus sköte honom bar
och han blev här min broder.
En enkel, mänsklig dräkt han bar
och hemligt höll att Gud han var.
Han skulle ondskan fånga.

Det här att Jesus höll det hemligt att han var Gud måste han framhålla många gånger för att undvika att folket skulle göra honom till kung med våld. Han skulle inte förhärliga Fadern genom att bli en jordisk kung och använda jordisk makt. Han skulle förhärliga sin Far så som han bad: ”genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra”.

Det som Jesus skulle fullborda var att återställa gemenskapen med Gud. Han skulle ge oss liv, oss som var döda i den andliga döden. Livet är gemenskap med Gud, motsatsen till döden som är skilsmässa från Gud och hans välsignelser. Genom sin död på korset gav Jesus oss livet. Han bytte med oss.

För att Gud skulle kunna dö måste han göras till synd. Han hade inte gjort någon synd själv. Han levde rätt och riktigt, rättfärdigt inför Gud, och därmed fanns ingen orsak till att han skulle dö. Men han tog på sig vår synd, hela världens synd. Därmed måste han utstå skam och förnedring, ända till den värsta förnedring och tortyr som människor hittat på.

Det såg ut som om djävulen nu hade segrat. Han skulle behålla människorna i sitt våld, för Jesus hade dött.

Men just här triumferade Jesus. Han förhärligade Gud, för nu köptes mänskligheten tillbaka åt Gud. Guds rättfärdighet uppenbarades i att synden hade fått sitt straff. Det var om den stunden som Jesus bad:

Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom.

3. Jesus förhärligas då människor lär känna Gud

Jesus har förhärligat sin Far, och han har blivit förhärligad inför honom. Men hur är det med hans härlighet inför människorna, som han har köpt åt Gud?

Det ser dåligt ut på många sätt. Människorna bryr sig inte om Jesus. Man gycklar med honom och hans ord. Man lever för att förhärliga sig själv, eller som man ofta brukar uttrycka det: Man vill förverkliga sig själv.

Gud sände sin egen Son till en värld som var full av synd och ondska för att köpa den åt sig, köpa den tillbaka från djävulen som hade tagit den i sin besittning. Och vad gjorde människorna? Johannes klagar (Joh 1:11):

Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom.

Petrus förmanar på pingsten, när judarna i Jerusalem hade fått upp ögonen för att de hade korsfäst härlighetens Herre (Apg 2:38–39):

Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.

Och en annan gång förklarade han att det är i Jesus som frälsningen finns, inte någon annanstans (Apg 4:12):

Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.

Det är ytterst viktigt att vi håller fast vid sanningen, att vi inte kan komma till Gud på olika vägar: genom yogameditation, genom islams fem pelare, eller genom något annat som handlar om människans egna gärningar. Det finns bara en väg, det finns bara en Frälsare, och det är livsviktigt att vi känner honom.

Paulus reste runt i många länder för att predika om Jesus, sedan han själv hade blivit omvänd. Han drabbades av många prövningar och svåra lidanden, men ändå förklarade han att hans liv inte hade något värde om han inte skulle ha blivit funnen i Jesus och om han inte skulle fullgöra sin uppgift, att predika om honom. Han vädjar i det andra brevet till korintierna (2 Kor 5:20–21):

Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.

Låt försona er med Gud! Det är så som Jesus förhärligas bland oss också i dag. Vi lever inte vårt liv för oss själva. En dag ska vi stå inför den allsmäktige Domaren, och det är Jesus, Frälsaren själv. Vi vet av hans egna ord att han då ska dela människorna i två hopar. Den ena hopen hälsar han välkommen till sin Faders härlighet, men den andra hopen sänder han bort till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Den platsen är inte beredd åt oss, och inte åt någon människa. Den plats som han har berett åt oss människor är himlen, och där finns en plats för dig och mig. Är du beredd att möta honom?

Det var för att kunna hälsa dig välkommen som Jesus förnedrade sig och lät sig torteras och korsfästas. Det var för att du och jag skulle slippa dö, slippa helvetet. Därför behöver vi i dag lära känna Jesus, som vi troligen alla har döpts till en gång, så att han hälsar oss välkommen när han kommer tillbaka och inte tvingas sända bort oss.

Det är därför som Jesus lär oss vem han är, så att vi kan ge honom den ära som tillkommer honom som sann Gud. Det är därför som han påminner oss att han har älskat oss så att han måste komma hit till världen, för att vi inte skulle gå under i våra synder. Det är därför som han har döpt oss, för att vi inte ska leva för oss själva, utan leva för honom, som har dött och uppstått för oss. Det är därför som han sänder oss ut i världen för att vara hans vittnen, för att om möjligt alla ska se honom och tro på honom, och bli saliga genom honom.

Du har fått se honom, du har fått möta honom. Du får fortsättningsvis möta honom i hans ord.

O, så låt det dyra ordet
följa dig, vart än du går!
Vid det himmelskt rika bordet
kraft för vandringen du får.
Ingen nöd och ingen lycka,
ingenting på denna jord
skall ur Herrens hand dig rycka,
om du bliver vid hans ord!

Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, så som det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet, amen.