Denna fråga har besvarats i Lutherska Bekännelsebrevet #29.

En fråga har inkommit angående barndop.

Svar: Hur man ser på dopet av barn avgörs till stor del av hur man ser på vad dopet är. Jesus säger vid missionsbefallningen: ”Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn” (Matt 28:19). Vi döper därför i vattnet och i den Treenige Gudens namn. Dopet är därför inte bara vanligt vatten, utan vatten som används på Guds befallning och i förening med Guds ord (”Faderns och Sonens och den helige Andes namn”).

Av detta kan vi förstå vilka dop som är giltiga. Eftersom dopet inte är något den döpte gör för Gud, utan det är istället Guds ord – tillsammans med vatten – som den döpte tar emot, så beror dopets giltighet på Guds ord och instiftelse. Om man följer Jesu instiftelse och döper i vatten och in den Treenige Gudens namn, så är dopet ett giltigt dop.

Att dopet är Guds ord förenat med vatten förklarar också det Bibeln säger om dopets verkan. Dopet ikläder Kristus (Gal 3:27), förenar oss med Kristus och därmed med Kristi död (Rom 6:3), begraver och uppväcker med Kristus (Kol 2:12), renar (Ef 5:24-25), föder på nytt (Tit 3:5-6) och frälser (1 Pet 3:21). Vi kan förstå att dopet har denna verkan, eftersom Guds ord är verksamt i dopet. Guds ord gör allt detta.

När det nu gäller frågan om dop av barn så finns det åtminstone två frågor som är viktiga. Den ena gäller om det lilla barnet kan ha någon nytta av dopet. Behöver barnen det som dopet ger och kan de ta emot det? Den andra frågan gäller den som blivit döpt som barn, men i vuxen ålder inte har tron. Hur ska man se på det?

Bibeln är tydlig med att alla människor är syndare och behöver frälsning. Och likaså att Kristus har dött för alla människor. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.” (Rom 3:23-24) Detta gäller också de små barnen. Redan från den naturliga födelsen behöver vi frälsning. ”Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.” (Joh 3:6-7)

Men även om de små barnen också behöver frälsning, så har man frågat sig om de små barnen kan ta emot frälsningen genom tron. Jesus besvarar denna fråga genom att säga att det snarare är de vuxna som behöver bli som barn för att kunna ta emot frälsningen genom tron: ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in.” (Luk 18:17) I sammanhanget har det handlat om spädbarn (v.15).

Vad händer då med en person som blivit döpt som barn, men som i vuxen ålder inte har en kristen tro? En sådan person har ingen nytta av sitt dop. Det är endast genom tron som vi har det eviga livet och frälsning i Kristus. Den som inte tror står under Guds dom. ”Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” (Joh 3:18) Däremot är personens dop inte ogiltigt på grund av otron. Guds ord kan inte göras om intet genom vår otro. ”Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet?”, skriver Paulus om sina otroende landsmän (Rom 3:3). Och likaså: ”Sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra.” (Rom 11:29)

Om man därför blivit döpt som barn, men sedan förlorat tron och så åter förs till tro så behöver man inte döpas på nytt. Man får lita på Guds löfte i det dop som man en gång har döpts med. Löftet att Gud skänker oss syndernas förlåtelse för sin Sons skull (Apg 2:38).

När vi tänker på att vi är döpta så ska vi därför inte tänka så mycket på själva dophandlingen som på löftet Gud gett oss i dopet, om syndernas förlåtelse för Kristi skull. Dopet försäkrar att det löftet gäller just mig personligen, oavsett om jag blev döpt som litet barn eller när jag blivit äldre.

Anders Nissen