Denna fråga har publicerats i Lutherska bekännelsebrevet #34.

Fråga:

Vad innebär det att Jesus predikade för de ohörsamma under Noas tid – mellan korsfästelsen och uppståndelsen?

Svar: 

Denna fråga bygger på 1 Pet 3:18-20 som innehåller flera saker som väckt frågor hos bibelläsare.

1. Vilka var de ohörsamma under Noas tid?

Detta syftar på de människor som levde under Noas tid och som inte lyssnade till Noas förkunnelse (Noa kallas i 2 Pet 2:5 för ”rättfärdighetens förkunnare”) och som inte heller tog varning av byggandet av arken, som var ett tydligt vittnesbörd om den dom som skulle komma.

Anledningen till att Petrus specifikt nämner dem som inte lyssnade under Noas tid är att han precis efter dessa verser använder Noas frälsning som utgångspunkt för att undervisa om dopet – arken är en förebild på frälsningen genom dopet.

Det kan finnas ännu ett skäl till att folket under Noas tid nämns. Liksom de stod inför en kommande dom, så står alla som läser Petrus första brev inför den kommande slutgiltiga domen: ”Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be.” (1 Pet 4:7)

2. Vad var innehållet i det budskap Kristus kom med till de ohörsamma?

I en fotnot i Folkbibelns gamla översättning står det: ”Grundtextens ord syns här till skillnad från 4:6 (’att evangeliet predikades’) valt med hänsyn till att det är riktat mot dem som inte trodde under Noas tid”. I 1 Pet 4:6 används ordet ”evangelisthe”, där alltså ”evangelium” liksom är inbakat i verbet. I vers 4:6 handlar det om en förkunnelse för människor medan de ännu är i livet, men som efter detta har dött. Här i 3:19 förkunnas det för människor efter att de har dött. Det står då endast att Kristus ”förkunnade” utan att innehållet anges i verbet.

Det är endast medan vi är kvar i livet som det är tid att lyssna till evangelium. Vi kan tänka på den rike mannens ord till Abraham, om att varna hans bröder ”så att inte de också kommer till detta pinorum” (Luk 16:28). Det budskap Jesus hade till dem som inte lyssnat under Noas tid var därför inte evangelium, utan ett budskap om den seger Kristus hade vunnit. Det påminner i det avseendet om Kol 2:15: ”Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem.” Deras dom befästs.

3. När skedde detta nedstigande?

När det talas om att Kristus dödades och gjordes levande så använder den grekiska texten egentligen parallella uttryck som de flesta översättningar inte tar vara på (inte heller Folkbibeln). En mer ordagrann översättning skulle vara att Kristus blev dödad ”till köttet” (eller ”på ett köttsligt sätt”), men blev levandegjord ”till anden” (eller ”på ett andligt sätt”). Läser vi texten på det sättet så sker nedstigandet efter Kristi uppståndelse. I en artikel som handlar om hur motsättningen ”kött-ande” ska förstås när det handlar om Kristus, lyfter Siegbert Becker fram Hebr 5:7 som en illustration:

”Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden…”

Det är uppenbart att vad som åsyftas är tiden för Kristi förnedring. Också efter uppståndelsen har Jesus en fysisk kropp: ”Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” (Luk 24:39)
Att Kristus blev levandegjord till anden, eller kanske hellre ”på ett andligt sätt”, syftar därför på uppståndelsen i härlighet. Då bar Kristus inte längre sin tjänareskepnad (Fil 2:6ff), utan nu läser vi om ”den kropp han har i sin härlighet” (Fil 3:23).

Denna förkunnelse av Kristi seger sker alltså efter Kristi uppståndelse.

Lästips:
> Siegbert Becker ”The Christological Flesh-Spirit Antithesis”

Anders Nissen