Frågan har besvarats i Lutherska Bekännelsebrevet nr 24.

Fråga: Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln översätter båda 1 Mos 2:17 ”… kunskapens träd om gott och ont”. Tidigare översättningar har haft ”… på gott och ont”. Varför har man ändrat översättningen? Och vad är felet med den andra översättningen? Vilken översättning speglar bäst den hebreiska originaltexten?

Svar: I den hebreiska grundtexten står ord för ord ”träd kunskapen gott och ont” (1 Mos 2:9 och 17). Hur ska man binda ihop dessa ord till en mening? Den tidiga grekiska översättningen LXX knyter de tre sista orden som genitiver till trädet. Detsamma gör de flesta engelska översättningar: ”the tree of the knowledge of good and evil” (t ex New International Version, New King James Bible). Kap 3:5 kan vara till hjälp. Där står ordagrant ”bli som Gud vetande (med kunskap om) gott och ont”. Här ser vi att gott och ont är objekt till vetandet och detta är ett vetande som bara Gud har. Engelska översättningar har: ”like God, knowing good and evil” (NIV, NKJ m fl). Gamla King James Version har ”as gods (som gudar), knowing good and evil”. Kyrkobibeln från 1917 har på detta ställe ”gott och ont” som objekt: ”såsom Gud och förstån, vad gott och ont är”.

Vad menas då med att ha ”kunskap om gott och ont”? Med motsatsparet ”gott och ont” kan man uttrycka totalitet, dvs fullkomlig kunskap, allvetenhet. Så är fallet i 2 Sam 14:17. Där står: ”Min herre kungen är som Guds ängel, han hör både gott och ont”, dvs han vet allt. Men här syftar ”kunskap om gott och ont” främst på att kunna avgöra vad som är rätt och fel. Gud har denna kunskap och ormen vill få Adam och Eva att själva avgöra vad som är rätt och fel utan att underordna sig Gud. Ormen lyckades med sin förförelse och alltsedan syndafallets dag vill människan vara sin egen gud och inte hämta kunskapen om rätt och fel från den ende sanne Guden, HERREN.

I 1 Mos 2:9 och 17 har 1917 års översättning ”kunskapens träd på gott och ont”. Det blir dock missvisande, för kunskap om gott och ont är något bra, inte på gott och ont. Men det är bara Gud som har den och den ska hämtas från honom. En hänvisning till Biblicums skrift ”Världshistoriens första dagar – en studie i 1 Mos. 1–3” (2:a uppl 1983) kan här vara på sin plats:

Genom att ta vara på Guds befallning angående kunskapens träd skulle människan förbli i den sanna kunskapen och gemenskapen med Gud. En sådan människa litar på Gud och hämtar kunskapen om gott och ont från honom. Hon är viss om att Gud vet vad som är bäst för henne och i tacksamhet över Guds stora godhet, som hon på många sätt får erfara, prisar hon honom. Den människa däremot, som misstror Gud och själv vill avgöra vad som är gott och ont, överger Ordet och förlorar Guds gränslösa godhet ur sikte. Hon vill bli som Gud och på egen hand avgöra vad som är rätt (s 30).

Seth Erlandsson