Denna fråga har (på norska) besvarats i Lutherska Bekännelsebrevet #30.

Fråga: Ordet “paradiset” förekommer, så vitt jag vet, bara två gånger i Bibeln, nämligen i Luk. 23:43 och 2 Kor. 12:4. Avses precis samma sak i dessa båda bibelställen? Var befinner sig paradiset? Är det i (tredje) himlen (som Paulus skriver i 2 Kor. 12:2)?

Svar: Ja, i 2 Kor 12,2ff er paradiset (gresk: «paradeisos») tydeligvis identisk med (eller innesluttet i) «den tredje himmel». Om en og samme person (tydeligvis apostelen Paulus selv) heter det at han «blev uppryckt ända till tredje himlen» og «blev uppryckt till paradiset». Svenska Folkbibeln forklarer tredje himlen: Guds värld bortom de fysiska himlarna med luft och stjärnor (jfr 1 Kung 8,27: “Men kan verkligen Gud bo på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då det hus som jag har byggt!”)

Den tredje himmel (og paradiset) er altså i en annerledes dimensjon/sfære, som ikke kan plasseres på noe kart. Der har Jesus gjort i stand et sted for sine troende (Joh 14,2), og etter den fysiske døden får sjelene deres leve der, fram til kroppens oppstandelse på den ytterste dagen. Der fylles de av en inderlig glede over å se Jesu ansikt og være nær ham. «I dag skal du være med meg i paradiset», sa han til forbryteren på korset ved siden av (Luk 23,43). Dit var det Paulus lengtet etter å flytte, hjem til Herren, i Guds himmel (2 Kor 5,8; Fil 1,23).

«Paradiset» nevnes dessuten en tredje gang i NT, i Johannes’ Åpenbaring: «Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis» (Upp 2,7). Å ete av livets tre er her det samme som å glede seg over alt som livet i den kommende verden har å gi.

Johannes henspiller på Edens hage i 1. Mosebok: I den viktige «Septuaginta»-oversettelsen av GT til gresk (2. årh. f. Kr), som ble mye brukt av apostlene, anvendes også «paradeisos» (gresk lånord fra persisk pairidæza, med betydningen lustgård, hage), der grunnteksten har det hebraiske ordet «gan» (hage): «Herren Gud planterade en lustgård (paradeison) i Eden, österut, och satte där människan som han hade format … Mitt i lustgården (paradeisou) satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont» (1 Mos 2,8-9).

Eden var altså et geografisk, fysisk sted, et paradis her på denne jorden. Det gikk tapt, som følge av syndefallet. Men vi vet at etter Kristi gjenkomst skal Gud skape en «ny himmel og ny jord hvor rettferdighet bor» (2 Pet 3,13), hvor vi med både sjel og (herliggjort) kropp skal få leve for evig med Herren. Og Åpenbaringsbokens siste kapitler (Upp 21-22) beskriver derfor den evige saligheten som en fornyelse av det første paradiset, Edens hage, bare ennå herligere.

Tor Jakob Welde