Frågan har besvarats i Lutherska Bekännelsebrevet nr 20.

Fråga: I Upp. 12:7-9 står det: ”Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom.”
Vilken är avsikten med att de kastades ned just till jorden? De kunde ju lika väl ha kastats vart som helst men inte hit. Hade det inte varit bättre för oss att slippa få hit dessa provokatörer?

Svar: Att de kastades ner på jorden kan ses som motsatsen till att de tidigare hade vistats i himlen, som var den plats Gud hade anvisat åt dem vid skapelsen. På grund av deras högmod och uppror mot Gud fanns det ingen möjlighet att de kunde förbli i himlen. Det var alltså jorden, platsen för den övriga skapelsen, som drabbades – hur mycket vi än skulle vilja slippa dem. Men vi ska inte tänka på himlen som en geografisk plats. Det handlar om något långt bättre: den salighet som vi för Jesu skull ska få dela och som djävulen och hans änglar inte ska få förstöra.

Vi har inte information om alternativ, så spekulationer om det hör till de ting som vi ska lämna. Vi ska inte låta oss dras med i fantasier om andra planeter. I stället ska vi söka Guds uppenbarelse om hur vi övervinner djävulens förförelser. Se på frälsningen i Jesus Kristus så som den är uppenbarad i Bibeln!

Ola Österbacka