Prediotexten denna söndag är Matteus 5:33-37.
Fariseerna var noga med att hålla Guds bud från Moselagen om att inte svära falskt och att inte missbruka Guds namn. Ändå hade de av själviska själ hittat på andra sätt att svära där de inte använda Guds namn och deras ed inte hade något större värde. De hade utvecklat en tradition för att svära en ed som inte behövde hållas. Att inte hålla sina löften var tillåtet så länge de inte använde Guds namn. De svor istället vid Templet, staden Jerusalem, eller vid sitt huvud. Det var i grunden meningslösa eder eftersom ingen räknade med att de behövde hållas. Det var mest ett spel för galleriet. De uttryckte sig i eds form för att verka trovärdiga, samtidigt visste alla att de själv inte ansåg att de behövde hålla vad de sade. Meningslöst.
Jesus säger att vi inte ska svära alls. Vi ska inte alls svära ed. När vi säger ja och nej så ska det vara tillräckligt. Vi ska hålla vad vi lovar och mena det vi säger. Gud ser och hör allt det vi säger og gör, oberoende om vi påstår att vi gör det i Jesu namn eller inte. Allt gör vi inför Guds ansikte ändå. Det spel som judarna hade utvecklat med sina ord ska vi inte befatta oss med. När vi talar så ska vi tala sanning och inget annat. Det vi säger ska vara sant. Vi ska inte ljuga. Och vi ska mena det vi säger.
Förutom när samhället pålägger oss att svära ed infor domstolen eller liknande så varkan behöver vi eller ska vi svära ed. Vi ska inte missbruka vår Herres Guds namn. Hans namn är heligt. Vi ärar Gud genom att låta våra ord vara sanna och rätta. Vi ska inte ge löften vi inte kan hålla. Våra ja och nej ska vara tillräckliga. Ur munnen strömmar det som finns i våra hjärtan och i våra sinnen. Genom att tänka före vi talar, istället för att tänka medan vi talar (eller först efteråt) så blir också våra ja och nej just vad de uttrycker. Då menar vi vad vi säger och människor kan lita på oss och umgänget med människor blir lättare. Och framför allt ärar vi Gud när vi talar sanning och håller våra löften.
