Vi står inför den allra viktigaste dagen i den kristna kyrkan: Kristi uppståndelses dag. Det var uppståndelsen som var det genomgående temat i den urkristna förkunnelsen. Uppståndelsehögtiden är som en 180°-sväng från långfredagens ångest och sorg.
Det är stor skada att vårt samhälle så har förstört påskhelgen att denna kontrast har försvunnit. Man hälsar varandra ”glad påsk” redan under stilla veckan. Det är få som vet skillnaden mellan långfredag och påsk – så har man också börjat kalla stilla veckan för påskveckan, fast den är namnet på veckan som börjar med påskdagen.
Om Kristus inte har uppstått är vår tro förgäves. Därför sker många attacker på evangeliernas påskberättelser. Man hittar fel i rapporteringen, så att säga. Med vårt tänkesätt förefaller det onekligen underligt att de fyra evangelisterna berättar om olika vittnen. Det är flera kvinnor som figurerar. Men med judiskt tänkesätt är detta helt normalt. Man koncentrerade sig på huvudpersonen för berättelsen och underlät att nämna andra. Om det här hör vi mera i påskdagens gudstjänst i Biblion, som börjar kl 11. Vi gör också en mera systematisk undersökning i det föredrag som följer på kyrkkaffet.
Kristus är uppstånden – ja, han är sannerligen uppstånden!
