En vecka har gått, en vecka som inte alls blev som den skulle. Nja, kanske mera precist: exakt som den skulle men inte som jag ville. Hade planerat att jobba hårt och komma tillbaka i gängorna, tillbaka till den normala livs rytmen men så blev det inte. Har legat hemma den gångna veckan med magbesvär. Krafterna har varit ringa och förlorade några kilon i vikt. Först igår började det svänga.
Hade hoppats att livsrytmen hade normaliserats tills idag och att Texas bara var goda erfarenheter att ha och ta fram för att titta på vid det här laget men så blev det inte, är ännu kvar i Texas-tid. Men mina tankar är också kvar där, eller kanske här och där.
Tänker tankar som känns på ett sätt farliga nu för tiden men de går inte att stoppa. Ibland stora, allt för stora tankar. Jag har tänkt mycket på vad som är mitt livs högsta målsättning. Vad jag har för vision, mission med mitt liv.
Vad är och ska vara den kristnes vision med livet? Himlen är slutmålet, men det kommer efter det vi har här och nu. Det är det som är här och nu som det handlar om. Vad är visionen/missionen i, med och under mitt liv? Vad är det som jag i de bästa av alla världar skulle vilja göra här med mitt liv, här under solen, här på jorden?
Är det att gör mig ett namn större än Salomo? Bygga det största palats som någonsin byggts, samla den största rikedomen som någon ägt eller äga den största kunskapen, mera än någon någonsin tidigare? Eller har jag som troende en annan vision med mitt liv?
Om inte detta är min vision, då ska jag inte heller sätta upp delmål och arbeta mig mot att uppnå den visionen, att bli större än Salomo.
Den kristne har/bör ha en annan vision med sitt liv här på jorden. Vi är satta att bruka jorden, att verka här och ha en tanke med det vi gör här. Men vi ska alltid göra det med evigheten i sikte. De perspektivet får vi aldrig glömma.
Jag har inte kommit så mycket längre i mina tankar. Den enda visionen som känns riktig ur ett kristet perspektiv för tillfället är Jesu missionsbefallning.
Den kristnes vision ska/bör vara att göra alla folk till lärjungar. Jag lever och är till för att flera människor ska lära känna Jesus, den Jesus som Bibeln omtalar.
Om visionen är klar är det lättare att avgöra om besluten som tas i mitt liv leder närmare visionen eller bort från visionen.
Min vision är den samma som Paulus vision. Han säger till romarna: ”Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.”
Amen!
Blott din väg, o Herre, Herre,
Ej min egen vill jag gå,
Om med rosor eller törnen
Du densamma teckna må.
Ty på dina vägar,Herre,
Törnen slå i rosor ut,
Medan på de egna stigar
Rosen törne blir till slut.
Blott din väg, om jag ock stundom
ej kan se den såsom din
Och i hjärtats ångest ropa:
-Varför blev den vägen min?
Hur jag klagar, hur jag kvider,
Att den till fördärvet bär,
Håll mig kvar ändå, o Herre,
Ty din väg den rätta är.
Hellre högsta nöd och smärta
På den väg du valt åt mig,
Än den högsta fröjd och ära
På en egen levnads stig!
Hellre fattigdom och sjukdom,
Lidande av alla slag
På den väg, än ostörd lycka
Utom den en enda dag!
Blott din väg, om jag ock icke
nästa steg kan för mig se;
Du de blinda lovat leda,
Ock vad mer behöva de?
Underliga, ljuva trygghet,
Hur mitt liv gestaltar sig:
Gud har skickat ock det mista,
Som därunder möter mig!
L.S.
