Fastetidens texter ägnas i stor utsträckning åt kamp. Första söndagen ägnades åt Jesu kamp och seger över djävulens frestelser. Temat för andra söndagen i fastan är Den kämpande tron. Då övergår texterna till att tala om enskilda människors kamp. Den andra årgångens evangelium berättar om hur en synderska kämpar sig in till den måltid som ordnas för Jesus av en farisé och fram till honom för att visa honom sin kärlek (Luk 7:36–50). Vi får lära oss hur Jesus inte stöter bort henne, som människorna brukade göra, utan ser hennes verkliga behov och ger henne förlåtelse för hennes många synder.
Djävulen vill hindra oss från att komma till Jesus. Han använder många knep och lyckas alltför bra. Ett knep är att misstänkliggöra Guds Ord, Bibeln. Det temat står i centrum under den Biblicumdag som äger rum i Pedersöre 11.3. Se närmare uppdaterad programinfo.
En svår kamp utkämpas just nu i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och många kämpar också en personlig kamp. Den 1 mars trädde den nya lagen om könsneutrala äktenskap i kraft. Hur ska folkkyrkan göra med vigselrätten? Det verkar som om kyrkan skulle mista många medlemmar hur beslutet än blir och det är något man till varje pris försöker undvika. I en ledare i Uusi tie beskriver chefredaktör Leif Nummela hur splittrad man är och sammanfattar: ”On parempi olla jakaantunut totuuden tähden kuin yhtä harhassa.” (På svenska ungefär: ”Det är bättre att vara splittrad för sanningens skull än att vara ett i villfarelsen.”)
Det kunde sägas ännu bättre: ”Det bästa är att vara enade i sanningen.” Så ber ju också vår Herre Jesus: ”Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning” (Joh 17:17). Han som har kallat oss till efterföljelse vill ge oss en fullkomlig enhet med honom, så som han och Fadern är ett, och han vill också ge oss en inbördes enhet. Den enheten ger han genom sitt Ord och den grundar sig på syndernas förlåtelse. Vi ska inte behöva söka eller försvara ett tillstånd av permanent oenighet. Han vill ge oss kraft att kämpa trons goda kamp för att nå denna enhet medan vi väntar på den slutliga friden. Han lär oss hur vi kan vara helt trygga i den kampen. Luther skriver:
Vår egen kraft är här för svag,
vi vore snart nedgjorda,
men för oss går till strid och slag
vår hjälte, Herrens Smorda.
