Tiden efter påsk berättar om de 40 dagarna när Jesus tidvis uppenbarade sig för sina lärjungar. Första söndagen efter påsk är Tomas och Petrus i fokus. Första årgångens evangelium berättar om hur Jesus kommer till sina lärjungar bakom låsta dörrar. Tomas kunde inte tro då han inte själv hade sett honom, och önskade få sticka in sitt finger i spikhålen i Jesu händer och sin hand i hans sida för att bli övertygad. Och han blev övertygad.
I andra årgångens evangelium, den som nu är aktuell, befinner sig lärjungarna vid Gennesarets sjö, samma plats där Jesus först kallade Petrus till människofiskare. Nu upprepas undret med den stora fiskefångsten. Och nästa år fortsätter berättelsen med hur Jesus ställer tre frågor till Petrus och ger honom uppdraget att föra hans får på bete.
Vi står i förundran inför det under som har skett, då Jesus uppstod ur sin grav. Och vi ser det under som skedde med de första lärjungarna: först låste de in sig av rädsla för att själva råka illa ut och hade rentav svårt att tro att han verkligen hade uppstått, men sedan uppträdde de så frimodigt att de riskerade sina liv. Vi som har ”facit i hand” har verkligen ingen orsak att vara rädda för vittnesbördet om den uppståndne.
Tro inte att Jesus är borta, tro inte att Jesus är död.
Han lever och ger oss att äta av livets bröd.
