Pingsthelgen infaller för oss i den kalla Norden just när våren övergår i sommar. Man brukar säga att pingsten är hänryckningens tid, och även om vi fröjdas av fågelsång och ny grönska kommer hänryckningen inte från vårkänslorna utan från pingsthelgens budskap om Andens utgjutande. Jesu lärjungar hade under 10 dagar varit ensamma, sedan Jesus for upp till himlen. Från att ha varit ängsliga och låst in sig av rädsla fick de på ett övernaturligt sätt del av kraft från himlen, precis som Jesus hade lovat dem, och så förvandlades deras försagdhet till en sprudlande iver att berätta om Jesu uppståndelse.
Evangelietexten berättar om hur Jesus beskriver Andens verksamhet i de troende som strömmar av levande vatten. Jesus inbjuder oss att komma till honom för att dricka av detta levande vatten. Det visar på Andens viktigaste uppgift: att förhärliga Jesus genom att påminna om vad han har sagt. Det är Ordet om Jesus som kan släcka vår andliga törst. Vi behöver inte be om särskilda känslor och hänryckning utan när Anden leder Guds ord till oss och föder det nya livet i oss, då ger Anden oss de gåvor som han vill tilldela oss, och därmed också de känslor som han vill skapa i oss för att vår glädje ska vara fullkomlig och för Jesus ska bli ärad.
För att få denna Ande behöver vi alltså Ordet. Därför inbjuder vi också denna helg till gudstjänster. Vi håller pingstgudstjänster både i Lepplax och Vasa.
Många av oss har i helgen glädjen att uppvakta familjemedlemmar eller vänner som får sin examen efter många års studier. Tyvärr brukar glädjen inte alltid sökas i det levande vattnet som Jesus erbjuder, utan i andra slags drycker. Som kristna har vi här uppgiften att vara föredömen och förebedjare.
