Raden av gröna söndagar bryts nu av en festdag, då vi firar Kristi förklarings dag, den sjunde söndagen efter Trefaldighet. Benämningen kommer av ett gammalt ord som betecknar ljus, glans, och kan kanske i dag närmast ersättas med härlighet.
Mitt i sin förnedring med fattigdom, sorg, trötthet och lidande visar Jesus glimtvis sin gudomliga härlighet. I Skriften får vi ögonvittnens beskrivning av den härligheten. Tre av Jesu närmaste lärjungar fick se in i den på det heliga berget. En av dem, Petrus, vittnar i sitt andra brev om hur Gud uppenbarade sin Sons härlighet: ”Han är min Son, min Älskade. I honom har jag min glädje.” Mose såg den i den brinnande busken på Guds heliga berg. Paulus fick se in i tredje himlen och höra ord som ingen människa kan eller får uttala.
Det centrala budskapet till oss på Kristi förklarings dag är att Kristi härlighet främst uppenbaras i hans lidande och död på korset. Det uttrycker han själv i andra årgångens evangelium (Joh 13:31–32). Efter att Judas hade avlägsnat sig från den sista måltiden säger Jesus att han nu är förhärligad, och att Gud snart ska förhärliga honom.
En dag ska den som hör Herren till stå öga mot öga inför det som apostlarna bara fick se en glimt av. Den dagen gäller inte mera att kraften fullkomnas i svaghet, utan då är Jesu härlighet uppenbar för alla i styrka och kraft. Därför ber vi med Mose: ”Låt mig få se din härlighet.”
