Åkrarna har gulnat av höstens skörd och tröskorna samlar in skörden. Äppelträden bär sina frukter, fast grenarna på sina håll är mindre dignande än vanligt. Gud sänder sin välsignelse rent konkret till oss. Han är den som ger växten.
Det finns skäl att vara tacksam. Men ännu större skäl till tacksamhet – och det gäller också dem som är långt borta från åkrar och trädgård – har vi genom den stora nåd som Gud låter svämma över oss i floder genom allt det han har gjort för oss i Jesus Kristus.
Söndagens evangelium, enligt vår handbok, berättar om en man som hade en särskild orsak till tacksamhet. Han hade varit sjuk i 38 år. Han låg en sabbatsdag vid Fårporten i Jerusalem och väntade på ett under. Och undret skedde. Jesus botade mannen, fast han inte ens kände sin välgörare.
Så är det också med oss syndare. Paulus skriver i Rom 5: ”Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndare.” I dag går många människor omkring och vet inte vad Jesus har gjort för dem. Han har botat dem från den värsta av alla sjukdomar: synden, som gör att de är underkastade den andliga döden som leder till evig förtappelse. ”Den synd som än ej är begråten, den synd som ännu plågar dig, den är av Herren Gud förlåten.”
Han som har gjort detta vill att vi ska lära känna honom. Att vi ska få det som Paulus skriver i episteltexten (Rom 14): Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. Låt oss nu på tacksägelsedagen samlas i våra gudstjänster för att prisa honom för hans rika gåva, och låt tacksamheten flöda också till dem som ännu inte har hört om Jesus eller lever med honom!
