Den här söndagens namn kommer från Mikael, en av de främsta änglarna som i GT-texten från Daniel 12 kallas den store fursten. Namnet betyder ”Vem är som Gud”. I Judas brev kallas han ärkeängel. Upp 12 berättar att han ledde ett himmelskt krig mot djävulen och hans änglar som blev besegrade. Denna seger ger sin prägel åt Mikaelidagen: Guds barn får leva i den Allsmäktiges beskydd, som ingen fiende kan ta ifrån dem.
Vi använder temat från den gamla handboken, som förutom änglarna också har barnen i fokus den här söndagen. Evangelietexten från Mark 10 berättar om hur Jesus förhåller sig till de små barnen: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. Och hurudana är de? Just så hjälplösa som de är får de komma till Jesus: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. Det lilla barnets tro är ett föredöme, vilket är en skarp tillrättavisning mot dem som hävdar att det lilla barnet inte kan tro och därför inte kan bli döpt. Just den här texten är ett grundställe för dopet.
Den text som utgör vår predikotext på söndag berättar om Guds nådiga beskydd av sina barn genom sina tjänare änglarna. Den här gången gäller det aposteln Petrus som på ett underbart sätt befrias från fängelset där han väntar på sin dödsdom. Händelsen är ett härligt bevis för orden i vår kära barnpsalm:
Ingen nöd och ingen lycka,
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.
