Under den kommande söndagen, den adertonde efter Trefaldighet, har vi enligt den gamla handboken temat Det viktigaste i livet. Evangelietexten i år är de två korta liknelserna om skatten i åkern och den dyrbara pärlan (Matt 13:44–46). Jesus visar oss på två sätt att söka och hitta det allra viktigaste.
I det ena fallet verkar det som om mannen i liknelsen råkar snubbla över en skatt. När det går upp för honom att han har funnit en förmögenhet säljer han bort allt annat för att få äga skatten. I det andra fallet handlar det om ett systematiskt sökande som slutligen ger resultat.
Den stora skatten är att få syn på Jesus och lära känna honom. För dem som lyssnade till Petrus predikan på pingstdagen i Jerusalem och kom till tro och blev döpta ändrade allt. Många av dem sålde bokstavligen allt de ägde för att få ägna sina liv åt att dela denna skatt med andra. Fångvaktaren i Filippi är en annan som ”råkade” få syn på Jesus och som fick hela sitt liv förvandlat. Naturligtvis var det ingen tillfällighet. Gud hade sina planer.
Det finns också människor som går från kyrka till kyrka, från en religion till en annan och söker efter meningen med livet. De är lyckliga om de hittar fram till Jesus, för då har de funnit det som sångförfattaren beskriver: ”Om jag äger Jesus, endast Jesus, och i hela världen intet mer, o, så äger jag dock allt i honom, han som nog och övernog mig ger.”
Denna skatt uppenbaras i Guds Ord. Därför inbjuder vi till gudstjänster där vi får höra detta ord, det Ord som i världens ögon inte har något värde men som för den som funnit skatten är mer värt än guld och ädla stenar.
