Se, vi går upp till Jerusalem! Med de orden inleder Jesus sin förutsägelse hur det ska gå med honom när han tillsammans med sina lärjungar för sista gången nått fram till den heliga staden. Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden. … Men efter tre dagar kommer han att uppstå.
Den vägen var Guds kärleks offerväg. Hur förberedde sig lärjungarna för att gå den vägen?
Då, i samma stund, kom Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: … ”Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra.” Det var deras drömväg. De tänkte inte på något offer. De såg fram emot en storhetstid i strålglansen av sin herre. – Vem fick de platserna, när Jesus upphöjdes på korset? Två rövare.
Vi står nu närmast inför fastlagen, som utgörs av de tre sista dagarna före fastetiden som börjar på onsdag i nästa vecka, askonsdagen. Den första av fastlagens tre dagar är fastlagssöndagen. Den hör alltså ännu inte till själva fastan, men vi befinner oss alldeles på tröskeln. Det är nu våra blickar börjar leta sig mot korset, mot Jesu lidande och död.
Det måste ha varit hårt för Jesus att höra de två lärjungarnas fråga. Så själviskt, så egoistiskt! Så lite de hade förstått av deras Mästares undervisning! Men hur är det med oss? Är det inte så att vi mest är upptagna med att fundera på oss själva och på vår egen framtid? Låt oss vända blickarna mot honom som inte kom för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
Ditt kors, o Jesus, blive mig
vägvisaren på livets stig,
min sol i dagens larm och brus,
i stilla natt mitt stjärneljus.
