Den åttonde söndagen efter Trefaldighet har en allvarlig rubrik: Sanning och sken. Bibeln undervisar oss klart om riskerna att bli vilseförda. Jesus säger att falska profeter klär sig i fårakläder, och Paulus varnar för att sådana ska smyga sig in bland oss genom sådana som vi har förtroende för.
Idag är ett sådant budskap inte populärt. Denna söndag kan man höra predikas att de falska lärarna är sådana som vållar oro genom kritik och splittring. Paulus ger oss i Rom 16:17–18 ett klart besked: de falska lärarna vållar splittring genom att föra fram ett budskap i strid mot den lära som Bibeln undervisar om. Och bedrägeriet är lömskt: den falska läraren verkar så mild och god. Den sanna läran leder också till splittring, men en nödvändig sådan (läs vad Jesus säger om detta i Matt 10:34ff).
Evangelietexten för den tredje årgången återger Jesu undervisning om de två husbyggarna. Den ene byggde på sanden och den andre på klippan. Hur vi bygger är livsviktigt. Det handlar om evig salighet eller evig förtappelse. På den yttersta dagen ska många påminna Jesus om hur de varit aktiva och fromma kristna. Men Jesus svarar: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare.
Det finns många som bär ett sken av sanning men som litar på sin egen förmenta fromhet i stället för att vila i det som Jesus har gjort för dem och för alla människor. Vår förmenta förtjänstfulla verksamhet kan skenbart framstå som en grund för vårt salighetshopp, men den är en grund som är lika svag att bygga på som sand.
Då vi har Guds Ord som grund och Jesus som vägvisare har vi grunden som håller. Men vi behöver vaksamhet så att ingen för oss bort från den grunden.
Just som jag är – ej med ett strå
av egen grund att bygga på,
blott på den grund att du för mig
har dött och själv oss bjöd till dig
– jag kommer, o Guds Lamm!
(Betty Ehrenborg-Posse)
