Vi står inför trettondagen, den tredje av julens stora högtidsdagar. Vi har hälsat Jesus välkommen till jorden (juldagens firningsämne) och han har blivit omskuren och fått namnet Jesus (nyårsdagen). Nu står vi inför den allra äldsta av högtidsdagarna, då man först firade minnet av Jesu födelse. På senare tid har man börjat förknippa dagen med de vise männens hyllning och den har även firats till minne av Jesu dop.
De vise männen som kom från öster och uppvaktade med guld, rökelse och myrra var hedningar. Därför har trettondagen fått en anknytning till världsmissionen. Högtidsdagen kallas också Epifania = uppenbarelsehögtiden. Dagens tema är Jesus, världens ljus.
Man har kanske ibland en felaktig uppfattning om tidpunkten när de vise männen kom. Det är ingalunda så att de anlände till Betlehem strax efter att Jesus hade fötts utan det gick nog några veckor eller månader. För Lukas berättar att Maria och Josef bar fram Jesus i templet när han var 40 dagar gammal, vilket Mose hade föreskrivit i sin lag. Det här firar vi på kyndelsmässodagen i början av februari. När de vise männen hade besökt Jesus fick Josef en uppenbarelse att han ska ta sin familj med sig och fly till Egypten, eftersom Herodes sökte efter Jesus för att döda honom. Och efter återkomsten från Egypten flyttade de genast till Nasaret. Därför måste besöket ha skett efter de 40 första dagarna.
Den som vill fördjupa sig i händelserna i Betlehem kan rekommenderas Kristian Nymans nya roman Erik – en roman om julevangeliet. Här visas hur det går att få in alla berättelser i trygga historiska ramar och att de moderna försöken att slå sönder Bibelns trovärdighet bygger på allt annat än fakta.
Stjärnan i öster är Guds ljus, som han använde för att leda de vise männen rätt. Den stjärna som vi ska använda är Guds ord. Den stjärnan leder alltid rätt. Låt oss flitigt studera Ordet, så att det får lysa oss vägen till Jesus och därmed ända till himlen!
Hjälp att ordet som hugsvalar
rent förkunnas på vår jord,
borta uti söderns dalar
och allt upp till frusen nord.
Så din goda vilja var
för att frälsa en och var.
(Elias Lönnrot, Oskar Ahlström)
