Sexagesimasöndagen – ungefär sextio dagar till påsk – har av tradition behandlat Guds Ord, som sås ut på olika slags jordmån. Evangelietexten för första årgången är från Luk 8:3–15 och utgörs av Jesu liknelse om ”fyrahanda sädesåker”. Ordet sås ut rikligt, till synes slösaktigt. Bara en del av utsädet föll i god jord, men det bar en övernaturligt rik frukt. Ingen jordbrukare får en hundrafaldig skörd av sin kornsådd. Guds välsignelse av sitt utsäde känner inga mänskliga beräkningar.
Episteltexten från 2 Kor 11:21–31 kan väcka förundran. Varför talar aposteln Paulus om sina prövningar, och vad har de att göra med dagens tema? Han beskriver sitt liv som ett ständigt lidande: fängelse, tortyr under piskrapp, stening, skeppsbrott, hunger och törst – och likväl vill han berömma sig av sin svaghet. Vad vill han lära oss med detta? Ska vi sträva efter ett liknande plågsamt liv?
När vi läser hela Andra Korintierbrevet förstår vi varför aposteln här verkar så självupptagen. Hans budskap är under attack. Och inte bara hans budskap. Han predikar Kristi evangelium, och det är detta evangelium som är i fara. Kristi fiender attackerar evangeliet genom att attackera honom som apostel. Man försöker förringa honom och väcka misstroende mot honom. Och lite tidigare i samma kapitel talar han om vem som står bakom denna attack (2 Kor 11:13–15):
Sådana människor är falska apostlar, oärliga arbetare förklädda till Kristi apostlar. Och inte undra på det. Satan själv förklär sig till en ljusets ängel. Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare.
I dag hör man ofta sägas: ”Det är bara vad Paulus säger. Vi måste tolka in Bibeln i vår egen tid.” Sådana röster har samma ursprung som de som försökte förringa Paulus inför korintierna. Paulus var kallad att vara Jesu Kristi apostel. Och Jesus hade sagt (Luk 10:16): ”Den som lyssnar till er lyssnar till mig och den som förkastar er förkastar mig.” Därför ska vi akta oss för dessa falska röster. Vi ska fly för dem.
Paulus måste göra något högst ovanligt för att försvara Guds ord: han måste nedlåta sig att tala som en dåre och berätta om sina egna erfarenheter. Men han berömde inte sig själv. I 2 Kor 12:9–10 visar han vem som ska ha äran för allt, då Gud svarar på hans bön om att slippa taggen i köttet. Låt oss hämta kraft från samma källa:
”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig. Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.
