Marie bebådelsedag infaller nio månader före jul. Det är en stor högtid, då vi firar att Gud blev människa. Vi firar att Gud stiger ner till jorden i en människas gestalt, lik en syndig människa. Notera att detta sker vid avlelsen av den Helige Ande. Det är då inkarnationen sker, inte först på julnatten. Redan innan något organ var format, innan man kunde ana barnets egenskaper, hade Gud tagit sin boning bland människorna. Han skulle i allt vara beroende av sin mor, och senare också av sin fosterfar.
Det är inte underligt att djävulen har satt in all sin kraft på att misstänkliggöra läran om avlelsen genom den helige Ande och den tillhörande läran om Kristi två naturer. Det är en av de punkter där Bibelns trovärdighet har angripits och ifrågasatts i de teologiska läroanstalterna. På samma sätt är det också med den andra brännpunkten av Jesu verksamhet: den kroppsliga uppståndelsen.
Episteltexten från Rom 8:1–4 lyfter upp själva centrum i Jesu uppgift: att ge ut sig själv som ett syndoffer för att verkställa lagens krav. Lagen var försvagad genom köttet, den arvsynd som alla andra människor än Jesus bär på. Han hade ingen synd, även om han liknade en syndig människa. Därför kunde han offra ett evigt gällande offer för världens synder. Därför är alla som är i Kristus Jesus fria från fördömelsedomen. Detta är uttryckt i reformationens kärnord: rättfärdiggörelsen genom tron.
Den här dagen är alltså inte i första hand en hyllningsdag till Maria. Den är en stor festdag för att Gud blev människa, vår Frälsare. Men vi hedrar Maria, som trodde Guds ord och ställde sig till förfogande som Herrens tjänarinna. Hon gick in i det lidande som det betydde att föda Guds Son som en orörd jungfru.
Marie bebådelsedagens stora fest utgör ett markant avbrott i serien av fastesöndagar, som leder allt djupare in mot det djupaste mörkret: när Guds Son lider och dör för världens synder. Den tredje söndagen i fastan, som nu sammanfaller med Marie bebådelsedag, har temat Kampen mot mörkrets makter. Dessa makter representeras i evangelietexterna av några besatta, som eggas till raseri av djävulen i mötet med Jesus. Men Jesus besegrar dem. Han vill också vara vår försvarare när vi angrips av samma makter. Även om vår egen kraft är för svag är Hans seger vår seger.
O Herre Gud, låt nådens ord
förjaga otron från vår jord!
Fräls själarna ur Satans gap,
gör slut på Sions fångenskap!
(F G Hedberg, Sionsharpan 92)
