Med pingsten som vi nu ska fira når vi avslutningen av Herrens halvår, den period i kyrkans år då vi lyssnar till Guds välgärningar mot oss. Nu är det Den Helige Ande som anslår temat. Han är den mest osynlige av de tre personerna i gudomen. Han talar inte om sig själv, utan han förhärligar Kristus.
På den första pingstdagen kom Anden dock i synlig gestalt på ett spektakulärt sätt. Han visade sig över lärjungarna som tungor av eld. Han kom också ytterst hörbart: genom apostlarnas mun ljöd ett mäktigt budskap på en mängd olika språk: den Jesus, som ni korsfäste, har Gud låtit uppstå.
När vi läser Petrus predikan på pingstdagen (Apg 2) blir vi kanske överraskade. Han går till Skriften, dvs det som vi idag kallar Gamla testamentet. Det var lärjungarnas Bibel innan någon apostel ännu hade skrivit ner vad Jesus gjorde och lärde och innan den systematiska undervisningen om tron hade getts i breven i NT. Skriften var för apostlarna och urkyrkans församling lika med Gamla testamentet, men efter hand skulle församlingen också ta emot de nytestamentliga skrifterna som ett lika visst och sant Guds ord som det som apostlarna undervisade muntligt.
Anden skulle vara en bibellärare. Han påminde apostlarna om vad profeterna hade sagt om Messias och han visade på hur Jesus uppfyllde dessa profetior. Med stöd av tre skriftord, Joel 2:28f; Ps 16:8f och Ps 110:1, kunde Petrus slå fast: Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias. Här var centrum i det budskap som Anden lärde dem. Och med detta ord gör Anden levande och ger kärlek till Jesu bud.
Under den första tiden gjorde Gud stora tecken och under genom sina lärjungar. Så hade också Jesus gjort då han sände ut 70 lärjungar som en förberedande verksamhet (läs Luk 10!). När de kom tillbaka gladde de sig över att också andarna lydde dem. Men då visade Jesus vad som var viktigast: att deras namn var skrivna i himlen. Budskapet om frälsning och rättfärdighet inför Gud var det viktigaste och kom före de mäktiga tecken som skedde.
Så ska det också vara i dag. Det är Ordet som ska predikas. Så kan Anden använda det som verktyg för att föra människor till tro och ge en sann kärlek hos oss. Den som har öron att höra med, han ska höra.
Kom, helge Ande, Herre Gud,
giv nåd att hålla dina bud,
vår köld, vår tröghet övervinn,
i oss din kärleks eld gjut in.
Du har församlat med ditt ljus
till samma tro och fårahus
ett folk av alla mål och ljud.
Och samfällt prisar vi dig, Gud:
Halleluja! Halleluja!
(Martin Luther, psb 108)
