”Alla vill till himlen, men ingen vill dö.” Så börjar en hiphoplåt av den svenske artisten Timbuktu. Temat för den kommande söndagen, den andra efter Trefaldighet (tredje efter pingst) är Kallelsen till Guds rike. När kallelsen till den himmelska festen går ut hittar många på ursäkter för att inte behöva komma. Alla vill tydligen inte till himlen.
I evangelietexten från Luk 14:16–24 beskrivs två slags människor. En del människor får inbjudan men vill inte komma. Andra är sådana som inte var värdiga att komma på en så fin fest men som blev anmodade att komma in till festen. De som inte ville komma skyllde på sina jordiska uppdrag som krävde deras närvaro: egendom, boskap, hustru. Värden blev arg för en sådan nonchalans. Tänk att man inte värdesatte hans ansträngningar och stora utlägg för att ställa till en stor fest!
Nu blev det i stället högst ofina gäster som satte sig kring festbordet. Det var de fattiga från stadens slum. Där var handikappade av olika slag. Det var sådana som normalt inte brukar kallas till fina fester. De kom. De hörsammade inbjudan, de förstod att vara tacksamma över kallelsen.
Vilka är de människor som ursäktar sig i dag? Det kunde kanske vara alla de som har fullt upp med att förverkliga sig själva. Sådana som har sin karriär att tänka på. De som frågar vad som är politiskt korrekt för att ha framgång i sociala medier. De som är upptagna med att placera i de rätta aktierna. De är så kloka att de skaffat sig ett bra liv. Varför skulle de tänka på himlen? Åtminstone vill de inte dö och mista allt detta.
Jesus visade ofta med sitt exempel och sin undervisning att han brydde sig om de svaga och utstötta. Så gjorde han i berättelsen om den rike mannen och Lasarus (förra söndagen). Så gör han när han talar om hur han söker det bortsprungna fåret (nästa söndag). Den som ser sin bristfullhet i detta liv gläds över att höra om något bättre som väntar. Och när kallelsen ljuder – kom, nu är allt färdigt – och han får höra att Jesus öppnat vägen till himlens stora fest utan att någon kontrollerar hans meritlista, då sväller hjärtat av jubel: Tack, min gode Gud!
Så kort och dyr är nådatiden,
då vägen hem dig öppen står.
Snart är din bättringsdag förliden,
och snart din sista timme slår.
Så hör i dag Guds kärleks råd:
Tro som du är hans fria nåd!
(Axel B Svensson)
