Jesus sörjer. Han rider in till Jerusalem på ett åsneföl för sitt sista offentliga uppdrag: att lida och dö under översteprästerna och Pilatus. När han ser ut över staden brister han i gråt. Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid!
Tänk om världen förstod var den sanna friden finns! Tänk om den arma världen som är slav under klimatångest och stolt över sin förmenta frihet från Guds gammalmodiga lagar och bud skulle se vad som är den egentliga orsaken till hennes ångest: synden. Vilken lycka skulle det inte vara för världen om den kunde förstå vad Skriften lär om människans ställning inför Gud och om vägen till frälsning.
Judarna förstod inte den sanna friden. De förstod inte att den hade kommit. Den fanns mitt ibland dem. De var besökta av Fridsfursten.
Vår tids människor har gripits av ångest trots att de kunde vara saliga. De förstår inte att de har fått tillträde till friden med Gud genom Jesus Kristus. De föraktar den välsignelse som våra fäder hämtat åt oss genom att rådfråga Skriften. ”Bibeln är först i vår lag” kunde det heta tidigare. Nu föraktar man de urgamla stigarna och vill inte vandra på dem, precis som Jeremia säger om sitt oförstående folk (Jer 6:16), som inte heller brydde sig om att söka ro för sina själar.
I dag är den dag då vi behöver vända om. I dag är frälsningens dag. I dag besöker Herren oss med sitt Ord och sin kallelse att lyssna, tro och följa honom. Tänk om du hade förstått! Salig är du som trodde.
Frälsning har skett, kära vän, du får gå
hem till din Fader och Gud.
Tänk, huru hemskt att i otro försmå
frälsningens ljuvliga bud!
(G W Pass, Sionsharpan 207)
