Den dagen ska de döva höra bokens ord. Så börjar söndagens gammaltestamentliga text enligt vår församlings bibelkalender, som för helgen har temat Våra ord. Evangelietexten (Mark 7:31–37) berättar om hur Jesus botar en dövstum så att han kunde höra och tala klart. Att kunna göra det var ett tecken på Messias kraft och närvaro.
Den dövstumme är en symbol för människan i sitt naturliga tillstånd. Vi är döva för budskapet om vår Frälsare om inte Anden öppnar ”bokens ord” för oss. Ingen av oss kan höra och förstå utan Andens ingripande. Och det är just boken, Bibeln, som är hans verktyg för att öppna våra öron.
Varför Anden? Var det inte Jesus som öppnade den dövstummes öron och löste hans tunga?
Många talar om Jesus, men många gör det utan kraft och vishet. Man talar om hans kärlek och ser honom som ett exempel på hur vi ska handla idag. Men talet om korset är en dårskap också för många idag. En del av det han sade passar bra in i dagens tänkande. Men inte allt. Han sade saker som inte gärna citeras av alla, som när han för sina lärjungar talade om sin bortgång och att han skulle sända Anden för att påminna om allt han hade sagt. Om ni älskar mig håller ni fast vid mina bud, var ett av hans ord som Anden skulle lära och påminna om (Joh 14:15, 26). Det är i Ordet som kraften finns att öppna dövas öron, för det är där Anden verkar. Och hans apostlars ord är också Jesu ord: den som lyssnar till er, lyssnar till mig(Luk 10:16).
Det allra största som vi skulle påminnas om är att Jesus led, dog och uppstod för våra synder. Det är det ordet som ger liv också idag där ångest och mörker råder. Det ordet vill han att vi ska dela med oss av till våra medmänniskor. Och vi ska inte behöva fundera på resultatet. Det är genom Andens verksamhet som dövas öron öppnas att höra och tro Ordet. Så blir Jesus förhärligad. Och så blir vi hans lärjungar och älskar hans Ord.
Vi i mörker måste gå,
om ej Anden som du sänder
lär oss att ditt Ord förstå
och sitt ljus i själen tänder.
Låt din Ande oss besöka,
kärlek, tro och hopp föröka.
(T Clausnitzer/ P Lagerlöf; fi-sv psalmbok 175)
